Pennelinas Ordbruk

Fattaru?

2012-01-28T13:42:00.000+01:00

Första leveransen för året har kommit och med det är odlingssäsongen härmed igång på Ordbruket.

Att påta i jorden är sannerligen gott för både kropp och själ. Till att börja med kräver det ingen större ansträngning, bara tålamod och goda rutiner.

En förstående familj hjälper fram på vårkanten, då bord och bänkar fyllts upp med byttor och krukor med diverse förodlade plantor. Än så länge är det dock lugnt.

Det har känts lite klent i frökorgen ett tag, så veckans leverans var verkligen efterlängtad.

En här gången har jag satsat på allt från snabba belöningar till femårsprojekt. Det tar tid att starta upp en sparrisodling, men vi tycker verkligen om sparris i alla former. Klart att man kan köpa färdiga plantor och korta tiden med några år, men vem har bråttom?

På min önskelista för framtiden står lager, fläder och ett eget olivträd. Tänk att kunna ha ett tempererat växthus en dag för några exotiska växter och träd... eller en vinterträdgård... driven av miljövänlig energi, naturligtvis!

Men innan dess ska vi bygga upp en kryddträdgård, frukthage och bärodling samt ett välskött trädgårdsland. Växthusen lär också bli fler med tiden...

Se hur lätt det är att ryckas med!

Ja ja, får de igenom alla dessa nya lagar som begränsar vår frihet på nätet så behöver jag något att sätta händerna i! För då törs man ju inte ens länka till andra längre.

Misstag eller inte så har jag inte lust att sitta fem år i fängelse för att någon annan råkar ha en olaglig länk (eller annan typ av text eller media) på sin blogg.

Räcker det inte med att vi redan lagstadgat bort vår möjlighet att hjälpa varandra och därmed gjort många till lagbrytare och svartjobbare, på bekostnad av medmänsklighet och omtanke!

Nu ska vi inte ens få dela med oss av vad vi lärt oss till varandra... fattaru!?

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Levande provkarta

2012-01-27T09:40:00.000+01:00

Efter ett par omgångar av tunnbröd är det dags för andra bullar!

Jag har inte bestämt mig för om jag ska sätta en bulldeg eller baka några limpor. Det blir kanske bägge sorterna.

Andra bullar har det även blivit av här på bloggen efter att jag upptäckte att jag glömt att svara på massor av kommentarer. Jag trodde det var några, inte så många... har inte varit helt med, tror jag!

Lilla Vilda var väldigt glad att få tillbaka sin son och igår lekte han och lillasyster på gården igen. Maken lappade ihop väggen provisoriskt. Tur att den inte var så flott innan!

Igår dök det upp en kallelse till mammografi. Ifjol vinter gick jag igenom en utvidgad utredning efter att jag fått en mandarinstor knöl i ena bröstet.

Det tog månader för dem och flera provtagningar innan läkarna och jag var överens om att jag bara haft juverinflammation (är man bonde så är man). Det räckte med att tömma bölden på var och att behandla mig med en hästkur med antibiotika, den gången.

OK, vid senaste mammografin fann de cystor i brösten, vilka troligtvis ligger bakom inflammationen. De visste jag inte om, men jag trodde aldrig att jag hade cancer trots att både cell- och vävnadsprov togs.

Kära nån! Det får väl räcka med alla krämpor jag har ändå! Jag behöver inte gå omkring som en levande provkarta. Personligen skulle jag inte ha något emot att skaka av mig några kroniska sjukdomar.

Maken konstaterade igår att det är tur att jag har sådan enormt stark vilja att leva. Sån glädje över det jag har... och sånt gott humör... och en sån envishet att hålla fast vid det jag vill ska ske.

Ja, det vill nog till det om man ska orka med att njuta av livet mellan varven!

För vi människor har ett inneboende behov av att njuta, även de dagar då inget verkar fungera. Även de dagar då smärtan är olidlig eller kroppen inte verkar hänga ihop.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Snacka om hål!

2012-01-26T10:58:00.000+01:00

Igår togs det nya röntgenplåtar och efter det fick jag en underbar spa-behandling av tänderna.

Nog för att jag inte misstänkte att jag samlat på mig några större kostnader, men drömma kan man tydligen ändå...

Vilka galenskaper... jag satt där och klämde fast en tand med fingertoppen och försökte få den att växa fast igen, trots att den var så lös att den ramlade ut så snart jag släppte taget.

Det var dock inte det värsta, för en av kindtänderna hade ett genomgående hål, stort som en grotta, där man kunde ana Karius och Baktus i änden av tunneln... jag visste inte ens att jag hade så stor mun!

Tillbaka till verkligheten hade jag en aning om att dagen skulle sluta med ett slikt fynd.

Tandhygienisten skröt ivrigt om mina små skötebarn och vårdade dem med ömma händer. Jag kände mig otroligt bortskämd och bestämde mig för att göra om det här oftare... speciellt nu när kroppen i övrigt är lite risig.

Några gruvgångar avslöjades inte av röntgenplåtarna, bara en liten plätt som satt trångt till klämd mellan två kindtänder. Just där det är svårt att komma åt med tandtråden. Det ska tandläkaren få fixa!

Så, det var alltså inte tänderna som förorsakade det fruktat stora hålet (i plånboken) igår...

Ni vet hur det är med gamla hus... men detta överträffar ibland allt vi varit med om tidigare.

Saken är den att vi har en kallfarstu som består av ytterpattor, reglar och innerpanel. Inte mycket att hänga i julgranen alltså! Dessutom täcker inte panelen hela väggen på övervåningen, så där har de täckt en yta med ett draperi.

Genom det hade en av kattungarna, som gömt sig i farstun i förrgår kväll, smitit in och råkat fastna i väggen.

Vad gör man då? Katten måste ju ut! Så med hjälp av kofot och en god portion våld, samt med bortplockande av diverse fyllnadsmaterial (kalsonger, glas etc) så fick Äldsteman fram vilddjuret tillslut.

Han hade fastnat bakom en regel och hängde i en obehaglig vinkel mellan väggen och taket. Därifrån hade han inte tagit sig utan hjälp.

Vägg eller katt... katt eller vägg... inget att fundera över! Och förresten ska vi ju bygga om farstun i alla fall, men hade inte planerat att göra det mitt i vintern.

Hur väggen ser ut? Jo du, snacka om hål!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Något att sätta tänderna i

2012-01-25T11:26:00.000+01:00

Här hänger gårdagens middag på tork i väntan på att hamna i kastrullen.

Jag gjorde degen, maken kavlade och skar. Naturligtvis blev den bästa bilden den på de kortaste längderna. Sånt är livet!

Gott var det i alla fall och gånger som denna undrar jag varför vi någonsin köper pasta på affären.

Just dessa är gjorda av bland annat durumvete och ekologisk vete samt hemägg. Bara doften av dem gör en helt salig.

Det var en god stund sedan jag gjorde egna makaroner nu. Jag har några skivor till assistenten som är till pasta, men de ligger i skåpet och skräpar. Dags att plocka fram dem, kanske!

Hur som helst känner jag mig väldigt rik som kan leva på landet och äta så naturlig mat som möjligt. I en perfekt värld skulle jag ha en bagarstuga med vedeldad stenugn... men vem vet vad framtiden har i sikte.

Just nu gläder jag mig över att jag har en riktig kvarn i närheten. Det stod på min önskelista förr, då jag hade bagarstuga. Nu är det lättare att bygga en stenugn än att bygga upp en kvarn, som tur är.

Och det där med önskningar... det sägs att den sjuke bara har en... jag undrar om det, jag!

De senaste tio åren (firar jubileum i år ;-)) har jag haft mer eller mindre påtagliga problem med hälsan, men även om jag naturligtvis vill vara frisk så är det familjen som ligger mig varmast om hjärtat.

På tal om hälsan så känner jag mig lite piggare igen. Det är klart att förra veckans behandling av kroppen inte hjälpte... gastroskopin med bortslitna köttstycken från tumören, arbets-EKG och uppträdande för pensionärer är säkert ingen bra kombination.

Den här veckan har varit lugnare. Nu må jag dessvärre ut idag, för tandhygienisten hade fått ett återbud och jag fick ta den tiden. Här finns det alltid något att sätta tänderna i!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Mycket gott på kort tid

2012-01-24T13:40:00.000+01:00

Förra gången det såg ut så här ute så var våren inte långt bort!

Ifjol gick hästarna i vinterhagen, men i år har de fått gå i stora hagen hela tiden. Lite snö, om någon alls, samt att tjurarna går i vinterhagen har bidragit till det. Ingen klagar dock.

Telly drar med sig de andra till solen där de står och myser efter att de ätit sig mätta. Ja, alla utom Hobbe som fortfarande står och gnager i sig ensilage.

Jag har lätt att dras till fröer och planer inför årets odlingar nu när ljuset vänder tillbaka. De flesta fröer som ska i jorden tidigt ligger redan på bordet, men det fattas några sorter.

Förr älskade jag att kika i klädkataloger, även om jag inte handlade så ofta. Numera är det frökataloger och webbutiker som lockar mina sinnen.

Annars är det en ny runda hos tandläkaren som väntar, med början hos tandhygienisten. Provsvaren från förra veckans gastroskopi verkar komma till veckan, om jag förstått det rätt. Då är min kirurg på plats igen också.

Har även hört rykten om att internet/telefonlinjen kommer att bli lagad inom kort. Det ser jag fram emot!

Verkar som om vintern fått ting att gå i slow motion. Gör alla det som de ska nu så kommer det hända mycket gott på kort tid - det vore inte dumt!

Kramar <3<3<3

PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Någon loggade in på min blogger-blogg!

2012-01-23T17:28:00.000+01:00

Att Milo håller koll på både mig och godsakerna är jag van, men det här var skumt...

Jag satt och skrev ett inlägg och plötsligt fick jag besked att jag loggat in på en annan dator, med en undran om jag ville logga ut från denna?!

Naturligtvis ville jag inte det! Gissa om jag var tacksam att jag hade ställt in Google på att endast vara inloggad på ett ställe samtidigt.

Hur som helst skyndade jag mig att klicka bort den andra datorn och sedan bytte jag raskt mitt lösenord, samt ordnade med tvåstegsverifiering för att öka säkerheten. Så nu är det helt klart svårare för andra att ta sig in.

Dessutom säkerhetskopierade jag mina bloggar igen, vilket jag gör med jämna mellanrum - fall att det skulle hända något....

Den stora frågan är bara hur någon fått tag på lösenordet, för jag har inte lämnat ut det till någon. Förresten, vem skulle ha någon glädje av att hacka min blogg?

Jag vet inte hur ni andra har det men de som har blogger borde verkligen se till att gå in på kontoinställningarna på Google och aktivera tvåstegsverifiering.

Vad det gäller Milo kan jag tala om att han åt mer av munken än vad jag gjorde... de bedjande ögonen... suck!

Hoppas det kommer svar från läkarna snart, för jag gillar inte det tumören gör med mitt hjärta... kroppen känner att något är fel.

Kramar <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Vilken natt!

2012-01-22T14:32:00.001+01:00

Tur att jag ha ett gott stöd tillhands när det behövs som bäst!

Nu går mina tankar inte direkt till den BH jag köpte för något år sedan. Även om den och en liknande modell ingick i ett av de bästa klipp jag gjort. 150 kronor för bägge var bara runt tio procent av vad de kostat ursprungligen.

Jag antar att det var storlek och färg som lämnade dem kvar på ställningen, till min stora glädje. (Ni känner väl min svaghet för det utstötta och övergivna) Kvaliteten var det i alla fall inget fel på!

Hur som helst var det maken jag syftade på, när det gällde stöd den här gången. Natten blev mer än jobbig efter gårdagens äventyr på äldreboendet. Tur att det finns mediciner!

Efter några timmar lugnade det dock ned sig så pass att jag fick somna och nu lovar jag att inte hitta på något extra innan läkarna fått ordning på min hälsa.

Vet inte hur mycket jag kommer orka att surfa runt, men jag kommer tillbaka… ingen fara!
Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

En (S)oppa utan like

2012-01-22T11:54:00.000+01:00

Fiskgrytan vi åt häromdan är inte den soppa som omnämns i texten.

Kära hjärtanes vad man kan röra till det för sig! Ett så stort och etablerat parti... vem trodde det?

Jag har funderat över varför jag var så osäker på Juholt i början, och jag har kommit fram till att den största anledningen var att han var ett okänt ansikte för mig. Jag visste inget om honom alls, vilket gjorde att hans meriter inte var till stor hjälp då ting började gå fel.

Sedan tror jag faktiskt att turerna kring partiledarposten gjort mig extra uppmärksam... klart att klockor ringer när det är så svårt att få fram en kandidat som medlemmarna kan sluta upp bakom.

Nu är jag alltså partipolitiskt obunden, så detta var inget jag hade insyn i mer än genom media och bloggar.

Igår tyckte jag att bilden började klarna... Juholt är och förblir samma charmiga strulkuse i mina ögon, och jag menar inget ont med det! Han sa ju att han inte var rätt man, men lät sig övertygas mot sitt förnuft.

Däremot menar jag att det som partiet gjort mot denne man är ett övergrepp! Jag hoppas det finns gott och människor runt honom som kan stötta och hjälpa, för det kommer att ta lång tid att bygga upp honom igen.

Hade Socialdemokraterna varit ett stabilt parti med en klar politik så ger jag mig den på att kandidaterna hade slagit sig blodig för att vinna ledarposten. Men ingen vill ha ett misslyckande på meritlistan.

I ärlighetens namn finns det ingen som kan lyckas med uppgiften att vända den negativa trenden innan medlemmarna enats, och innan det kan hända måste de bestämma sig för vad de ska enas om.

Det går inte att skylla det som hänt på media, även om jag avskyr den typen av mediadrev som uppstått de senaste åren. Då har stridigheterna inom partiet bra mycket större skuld i det hela.

Tragiskt är det i alla fall och man behöver sannerligen inte vara Socialdemokrat för att känna empati med Håkan Juholt idag.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Ingen frågade om jag orkade

2012-01-21T19:09:00.000+01:00

De hade bullat upp med både bullar och tårta, men inte för min skull utan för 106åringen!

De ringde i slutet av veckan och frågade om jag hade lust att komma och sjunga för några gamlingar nere på byn... inte så länge, bara några låtar före och efter trekaffet... hur kan man tacka nej till det?

Ingen resa att tala om och kort tid... inte för att jag kände mig i form, men det lät som något jag skulle kunna pressa fram.

Och visst fick jag pressa! Jag svettades värre än då jag var på arbets-EKG:n i torsdags, kroppen darrade och hjärnan löste ut. Men kära hjärtanes vad mycket jag fick tillbaka! Ja, inte i pengar, men det var inte därför jag åkte ner dit och sjöng.

Nu fick jag vara med och sjunga för födelsedagsbarnet också! Men man kan ju inte sjunga "i hundrade år" för en kvinna som passerat de hundra, förstås! Så prästen fann på en nödlösning.

Maken längtade efter tårta häromdan, och det visade sig att han blev bönhörd - för bullat upp hade de gjort, med både det ena och det andra!

Själv blandade jag min andliga sånger med countrymusik efter bästa förmåga, vilket visade sig vara mycket uppskattat. Det är lätt att glömma att dessa människor på på livets topp samtidigt som countryn var som störst.

Nåväl, det var tur att ingen frågade om jag orkade komma... för lust hade jag (även om det var mot bättre vetande), den här gången också!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Väl värt besväret

2012-01-20T09:45:00.000+01:00

Tunnbrödet vi bakade häromdan blev kortlivat, så nu är maken på jakt...

Det fattas en ingrediens, men sedan butiken på Lysvik nu är öppen så lär det strax vara ordnat.

Jag är lite reglerad efter diverse läkarbesök under veckan som gått och har därmed kommenderats sängläge idag. Sätter jag bara degen och gör ämnena så fixar maken kavling och gräddning.

Vi kör en tredjedels sats, så vi hinner äta upp brödet medan det är färskt. Just när det gäller detta bröd använder jag ett recept jag funnit på nätet och jag gör ämnena hälften så stora, så de passar till pizzastenen. Har man ingen sten går det bra att använda en het ugnsplåt istället.

Man behöver heller inte speciella kavlar, utan man kan använda en vanlig slät samt en gaffel att nagga brödet med.

Ha lite tålamod om du inte får dem runda i början. Det kommer...

Det svåraste är nog att få brödet från bakbordet till ugnen. Vissa rullar det på en pinne, andra använder en flat bred pinne som de bär det på (vilket fungerar knallbra i bagarstugan).

Här hemma har vi gjort en platta som är lika stor som brödet ska vara, som vi bakar ut ämnena på och som vi kastar på brödet med. Fungerar jättebra! Kom ihåg bara att ha lagom mycket mjöl under kakan, annars fastnar den på plattan.

Är man nu sugen på tunnbröd och tycker att detta låter för krångligt så föreslår jag att man delar degen i ännu mindre sats och gräddar dem i stekpanna på spisen istället!

Jag lovar att detta bröd är väl värt besväret.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Ute och cyklar

2012-01-19T13:12:00.000+01:00

Här är till och med snabbmaten hemgjord, och smakar därmed mycket godare...

Yngsteman hade lust på hamburgare, så maken och jag körde lite teamwork i köket och ordnade en hel meny.

Jag hade inga sesamfrön. Det var synd! Lite mer sallad och sånt hade inte skadat heller, men för en hamburgerhatare som mig fungerade detta riktigt bra. Pojkarna gav den högsta betyg.

Klart att med skräpmat som detta och dåliga värden (vilket jag inte brukar ha) så måste jag ju framstå som en slöskit och soffliggare på dagens arbets-EKG.

Som vanligt må jag bara förbrylla läkarna med att vara motvalls... sagt och gjort... Mitt EKG visade på extraslag - i vila! Inte under ansträngning... om man nu kan påstå att jag kom så långt!

Jag fick inte göra klart testet för kroppen sa ifrån. I slutet av månaden får jag veta resultatet, då jag ska på uppföljning.

Hur som helst så ska jag vila nu... och äta en underbar... segmjuk... hembakad... tunnbrödsmörgås... så det är inte ett dugg synd om mig, även om jag är ute och cyklar ibland... så det så!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

En mörk framtid

2012-01-18T14:42:00.000+01:00

Wikipedia ligger nere idag för att ge oss en försmak på hur framtiden kan te sig på nätet.

Det är säkert många med mig som använder sig av Wikipedia för att finna information. Klart att man inte kan ta allt för sanning som står där, men man får en grund att söka mer information ifrån.

Jag har inte satt mig in i alla turer kring detta, det har jag en son som gör. Nog sagt är att jag som upphovsman blivit skadad av olaglig spridning och nedladdning - men det till trots stöttar jag inte en paranoid jakt av vettlösa proportioner!

Det bästa vore att var och en tog sin del av ansvaret, men det kommer aldrig att hända.

Nog om det nu!

Tänk vad skönt det är att läkaren fann något under gastroskopin, även om det i sig inte är trevligt att det växer en tumör på magmunnen. Det behöver dock inte betyda att det är något farligt.

Som vanligt har jag oturen att missuppfattas på grund av omständigheterna kring maken. Den här gången tolkades mina magproblem och min viktnedgång som ett resultat av stress kring Gubbens operation och påföljande problem. (Ja, jag har inte pratat så mycket om det)

Naturligtvis hette det att jag var stressad... turligt nog trodde inte alla läkare på det utan jag fick remiss vidare. Jag skulle ju i och för sig på uppföljning i alla all, så det passade bra.

Är jag orolig? Nej, inte den här gången heller! Vill bara få uppleva att vara riktigt pigg igen. Det vore något...

Internet må gå mot en mörk framtid, men min kommer att bli ljus! Det har jag bestämt mig för.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Nu går det åt skogen

2012-01-17T13:13:00.000+01:00

Ja, inte precis nu - men nästa månad börjar de avverka skogen.

Nåja, den riktiga trollskogen kommer att bli kvar, för ägaren till den vägrar att sälja eller avverka. Det är den som skyddar gården från vind, och till viss grad sol.

Kalhygge... låter inte trevligt. Föryngringsyta låter mer hoppfullt, och skog måste vårdas om den ska växa och må bra.

Bron måste bytas ut. Den vågar inte ens jag gå över längre, så rutten är den. Men risken är väl att de sätter upp en tillfällig som de tar med sig då de är färdig.

Det tar förstås några år innan jag kan ta så här mysiga bilder på ån, då träden på bortsidan försvinner. Tur att jag har några på lager.

Nu tänker jag inte så mycket på träden idag, för jag har en hals som ständigt påminner mig om gårdagen.

Jag har gjort detta två gånger förut, men den här gången tog det tid och de tog en massa prover.

De fann en polyp som växt till en stor klump och som satt alldeles vid den nedre magmunnen. Bredvid den satt en liten plutt. Misstänker att detta är orsaken till mina problem med magen...

Halsen läker ihop av sig själv på ett par dagar, tänker jag. Det är lite jobbigt att svälja, till och med utan att jag äter något... låt mig bara konstatera att jag inte gillar tanken på mat just nu, även om jag äter utan att klaga.

Hur ska man förresten kunna klaga då man har så underbara bloggvänner! Gång på gång finner de på ting som muntrar upp en! Jag ska nog finna på något sätt att ge igen...

Än så länge har jag dock inte fått ordning på linjerna till huset, så jag väntar tålmodigt på att Telia ska bota min svajande uppkoppling. Sedan vet man aldrig vad som sker...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Man behöver njuta emellanåt

2012-01-16T11:20:00.000+01:00

Jo, det blev en underbar söndagsmiddag helt enligt planerna!

Sällskapet var det heller inget fel på. Resterna blev till kvällssnacks och frukost till Äldsteman, efter att Milo fått sin del av lasagnen.

Annars är det läkarbesök på schemat den här veckan. Jag har ju polyper lite här och var och det är dags för uppföljning av dem samt bråcket på magmunnen. Det betyder att jag måste fasta, vilket inte är något problem för mig.

Sedan har jag en träff med farbrorn med cykeln, för att följa upp hjärtat. Det är sannerligen på tiden! Det ska ske regelbundet, ändå är det först nu som jag får det efter att vi flyttade hem till Sverige igen.

Cyklingen är bara en del i uppföljningen, men det är en början!

Maken håller sakta men säkert på att jobba sig tillbaka igen efter operationen i september och infektionerna efteråt.

Han är fortfarande väldigt trött emellanåt men orkar mycket mer. Njurmedicinen gör att han får ledvärk och en annan tablett gör honom snurrig om han reser sig snabbt, annars är det mest bara att göra jobbet... att bygga upp kroppen igen kvar. Bara...

Tålamod... det är något man får gott om träning på i det här jordelivet! Det är skönt att man får chansen att njuta emellanåt. Det behövs!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Jag har laddat!

2012-01-15T15:11:00.000+01:00

Den ligger och väntar i kylen på att bli en god lasagne, min egen äggpasta.

För hälsans skull är ostsåsen utbytt mot spenatstuvning. Det är inte bara maken som behöver tänka få intaget av salt och fett. Gott blir det i alla fall, speciellt som vi har tomatsås kvar i frysen från höstens skörd.

Till denna väldoftande härlighet serveras det basilika och vitlöksbaguetter. Vad kan man mer önska av en söndagsmiddag?

Maken har fyllt upp lagret av ekologiskt vetemjöl igen, så nu är det bara att baka på. Har så mycket jag har lust att göra...

Jag är en stor fantast av surdeg, och använder det i det mesta som går att baka, men jag använder även jäst titt som tätt. Däremot använder jag mycket mindre mängd än det föreslås i många recept och jag kalljäser ofta.

Surdegen har många fördelar, men efter vad jag har lärt mig så ger den ett bröd som är tio gånger surare än ett bröd som är bakat på jäst. Något att ta i beaktan då man har problem med magen.

Det är samma sak med fibrer och fullkorn... för mig som tappar järn är det inte bra att äta för mycket av den varan, eftersom det lakar ur järnlagret.

Så i det här hushållet äter vi så där lagom nyttigt, för att hålla balansen mellan våra olika krämpor. I ärlighetens namn använder jag vanligt mjöl från butiken också. Det kostar att köpa ekologiskt, och som det ser ut just nu så får det räcka att vi gör så gott vi kan.

Det ska vara gott att leva! Det är ett som är säkert. Speciellt då livet är så tufft som det är... framför allt ska man inte gå omkring och ha dåligt samvete för allt.

Nej, gott nog är bra nog för mig och nu har jag laddat inför en härlig matupplevelse!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Allt eller inget

2012-01-14T16:36:00.000+01:00

Jag tror att jag ska sätta en deg som tröst för dagens missade äventyr.

Vad hjälper talang, positivitet och ambition när hälsan sätter tjuvben för planerna? Jag är inte ensam om det och jag klagar inte. Konstaterar mer att ännu en otroligt spännande dag omvandlats till en skön dag hemma på gården.

Förr... för många år sedan må jag ha knorrat lite då planer gick om intet, men redan som ung lärde jag mig att för bönder finns inga garantier. Kon kalvar då hon vill och solen skiner inte bara för att jag har lust.

Dagar som denna är det skönt att vara där jag trivs mest av allt! Annars skulle jag nog känna mig fångad... tvingad till torftighet och utanförskap, men jag mår bara gott...

Istället väljer jag att ta det lugnt... vila och låta mig skämmas bort... inte så dumt det heller!

Kan hända att jag rör ihop en kalljäst deg som får stå och gotta sig över natten. Lite som tröst för ett förlorat äventyr... när hälsan är som den är blir det ofta allt eller inget... men vad gör det, då man har allt man kan önska sig här hemma!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Det ligger i personligheten

2012-01-13T11:38:00.000+01:00

En amaryllis är en amaryllis när än på året som den blommar.

Efter allt prat om hur viktig familjen och miljön är för mig så går mina tankar till dem som tappar bort sig själv då deras jobb eller livsuppgift skiftar.

Det är lätt att bli rollen man har, om det så är förälder eller företagsledare. Själv såg jag på min förstfödde son och konstaterade att jag just börjat kampen att släppa taget om honom som vuxen.

Min familj har levt i tvivel om att jag skulle klara det, hönsmamma som jag varit. Gissa hur stor deras (och min) förvåning var då jag klarade det!

Även om pojkarna är vuxna nu så kan ingen ta ifrån mig rollen som mamma. Jag behövs inte på samma sätt längre, tack och lov! Nu är det min tur att ta för mig av livet och låta nästa generation få uppleva det jag gjorde.

Min familj var vis nog att se att jag, trots min iver att ge dem hundra procent, behövde något som var mitt... något som jag kunde bygga på för min egen utveckling... inför framtiden.

Jag trodde bara inte att det skulle ta nästan två decennier (eller rättare att närma sig femtio) att finna balans och trygghet i mitt eget jag... ändå har jag alltid varit optimistisk, nöjd och glad! Det ligger i min personlighet.

Personligheten förändras inte bara för att man får framgång eller för att man når sina mål. Man blir inte alltid mer självsäker av att lyckas... man slutar inte att ifrågasätta sin förmåga efter att man skapat något stort.

Vad jag försöker säga är att man blir inte automatiskt lycklig av att se sina drömmar slå in. Den grå vardagen kan bestå av enkelt familjeliv eller lyx och överflöd...

Kramar <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Så, vad om drömmarna då?

2012-01-12T12:43:00.000+01:00

Varför backar man när man står på tröskeln till verklig framgång?

Jag har aldrig tyckt om höjder. Trots det dristade jag mig till att följa med några väninnor till toppen av en slalombacke. Vi gick hela vägen upp... skattade och flamsade som vilka tonåringar som helst.

Nu ska tilläggas att det var en liten backe för att vara i Norrland, annars hade jag inte gått med på det. Ibland vinner nyfikenheten och äventyrslusten.

Väl uppe på toppen vände vi oss om och vi såg ut över en hissnande utsikt. Jag var glad över att jag inte hade skidor på fötterna, för tanken på att tappa fotfästet där uppe var inte trevlig.

Ändå kunde jag förstå tjusningen i att slänga sig ut för branten i full kontroll. Vem kan låta bli att bli imponerad? Det var dock inte min grej.

De andra tjejerna gick, eller snarare halkade ner... jag hasade ner på rumpan, ivrigt bromsande med hälarna i snön...

Till en början var det fruktansvärt... men ställ mig framför en TV kamera eller fem tusen människor idag och jag ska sjunga, men på höga höjder är jag fortfarande en fegis! Att jobba mig ur scenskräcken var något jag var motiverad till, men höjdskräcken har fått vara.

Klart att man ska fortsätta att drömma och sträva mot sina mål i livet! Hjärtat leder oss, om vi låter det. Men att pressa in sig i en form bara för att det är så det ska vara gynnar ingen.

Vad jag menade med gårdagens inlägg var att när man är på toppen, vad finns kvar då - om man vill leva vidare? Vad var det som Elvis, Marilyn och de andra drömde om?

Äkta kärlek, en familj - och friheten att få leva sitt liv ifred.. åtminstone emellanåt.

Jag har smakat på framgång... legat på säljlistor och blivit igenkänd av etablerade artister... varit i rampljuset... och insett hur förgängligt det är. Hur lite förankrat i verkligheten det är...

Visst blir det mer verkligt då man ser pengarna på kontot, men inte ens de kan överglänsa tryggheten och friheten i en underbart grå vardag.

För allt kan ta slut, så plötsligt och så brutalt, utan att man rår på det, eller rår för det... den dagen är det skönt att stå med fötterna på jorden och inte ha vanor och utgifter som man inte kan bära.

Man lever inte ett helt liv på känslan att åka ner för backen en enda gång... Var får du dina största kickar ifrån? Jag får mina här hemma... och det sätter guldkant på mina drömmar och mitt skapande.

Kramar <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Det händer, här och nu

2012-01-11T12:54:00.000+01:00

Visst har det vänt, - det börjar spira och gro i mina krukor!

Många drömmer om att lyckas... att slå igenom... att förverkliga sina drömmar... kalla det vad du vill!

Undertiden känns mycket av det som sker som nederlag. Men, nästa gång går det kanske bättre! Hoppet är verkligen det sista som överger människan.

Jag tror att i mitt fall är det många gånger omgivningen som ryckt mig med i deras iver. Det är i alla fall jag som backat undan varje gång det verkligen varit på väg att ske...

Klart att det är kul att se min musik spridas på nätbutiker och så, men det som verkligen får mig lycklig är till exempel att sitta ner med Äldsteman och prata om livet och framtiden, som två vuxna i en nära relation.

Vilken underbar känsla det är att få vara med att skapa en sådan vacker själ och stark människa!

Ingen kan vara mer stolt över sina barn och sin familj än jag är.

Åååå... jag har rotat till mycket... gjort många fel efter vägen. Vem gör inte det? Men på något sätt blir det bra i alla fall och felen är inte så stora och många i det stora hela, tack och lov!

Min dröm har inte varit att bli "stor" eller känd. Jag har drömt om en familj och om att jobba med djur... att bo på landet, i stillhet och ro. Och att få sprida min musik till dem som uppskattar den.

Berusningen av att ha lyckats sitter inte i att det sker offentligt. Jag är barnsligt lycklig varje gång jag får fart på en surdegskultur eller ser att det jag odlar växer.

Det jag skriver, eller skapar på annat sätt, är inte sämre för att det inte kommer in på säljlistor. Jag är inte en sämre människa för det. Inte du heller!

Jag drömmer inte... det händer här och nu! Livet, det där som inte alla får uppleva... det som ingen borde ta för givet.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Jag ser syner

2012-01-10T11:15:00.000+01:00

Julen må vara i det närmaste slut, men lingondricka kan man njuta av året runt!

Vi har en ny sats på gång, för efter att ha druckit vår lingondricka och Blondies hemkokta saft sedan jul så smakar inte köpt saft alls gott...

Nu dricker jag gärna mjölk och framför allt vanligt vatten, så det är ingen katastrof. Men visst är det gott med lite lyx ibland.

Det känns att vi närmar oss våren... det kryper i odlingsnerven och jag jag har syner om små lådor med späda skott och plant... men i år ska vi väl slippa att ha dem överallt inomhus. Det blev lite mycket ifjol!

Jag har ett gäng hönor som hemskt gärna skulle vilja ligga på ägg, men de får allt vänta ett tag till. Än kan det bli vinter och kallt.

På tal om det så behöver jag skaffa mig en ny Marantupp. Troligen köper jag mig några avelsägg igen, för det lockar inte att ta in levande djur nu när jag vet att mina är smittfria och friska.

Något annat som står högt på listan är att få klar årets ved. I år räknar jag med att maken kan vara med mer, även om han får ta det i sin egen takt. Jag hoppas naturligtvis att jag kan vara med också!

Du ser... jag är redan igång med våren, även om det är en bit kvar dit än... men hur kan jag låta bli att drömma, - speciellt då ljuset kommer allt närmre och jag ser syner...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Slut på helgmyset

2012-01-09T15:52:00.000+01:00

Milo vägrar dock acceptera att vardagen är tillbaka...

Den enda skillnaden är att han flyttat ner i fotänden istället för att tränga in sig bland huvudkuddarna.

Nu är snön tillbaka också... det passar liksom att komma så här efter jul! Men det är klart att nu när folk måste ut efter vägen så må det ju bli sämre väglag.

Nej, nu ska jag vara snäll! Dessutom gillar jag snö och efter de tjugo minusgrader vi hade i morse så är det inte alls så dumt med lite mildare väder.

Inget nytt på kabelfronten här, så än så länge fungerar inte internet som det ska. Jag försöker kommentera så gott det går på mina favoritbloggar... blir bra när det är fixat!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Allt kostar, på ett eller annat sätt

2012-01-08T17:47:00.000+01:00

Det enda rosenrosa skimmer som vilar över Ordbruket kommer av januariljuset som bryter igenom bladen på min amaryllis.

Klart att det är spännande att se hur min musik sakta sprids runt till Nokia, iTunes, amazon.com och så vidare, men det krävs lite mer än det för att det ska klirra märkbart i kassan.

Det tar allt ifrån ett par dagar upp till några veckor tills alla fått ut musiken på sina sidor. Jag räknar med att även Spotify tar in den, eftersom de har mitt svenska album, men när vet jag inte.

Genom åren som gått har jag ofta fått frågan varför jag inte är mer känd som artist. Min förra skivbolagsdirektör konstaterade att det måste ha med prioriteringar att göra...

Möjligheterna har funnits ända sedan jag var i tonåren och jag har tappat räkningen på hur många gånger som jag har blivit upptäckt. Gissa om jag är trött på den där hungriga glimten i ögat på folk som sett en chans att tjäna pengar...

Jag älskar att sjunga och att dela med mig av min musik - det är branschen jag inte gillar! Den håller förresten på att dräpa sig själv med sitt stelbenta tänkande.

De som verkligen känner mig vet att det enkla och jordnära är mer än omständigheter för mig. Det är en livsstil som jag inte kan vara utan. Att leva Country är viktigare för mig än att sjunga Country. Men visst är musiken och skrivandet en viktig del av mitt liv, liksom alla dem som jag berör genom det.

Maken menar att det är min tur nu... att få ränta för att jag offrat mig och min karriär för andra. Jag ser inte det jag har gjort som ett offer, utan snarare som val som var nödvändiga där och då.

Vi får väl se. Jag tror inte att det finns någon rättvisa i den meningen på den här jorden, eller att jag förtjänar varken mer eller mindre än någon annan.

Nej, men jag har träffat många som avundats mina många talanger, men få som varit villiga att betala priset för att få dem. För allt kostar, på ett eller annat sätt!

Många kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Ett gott skratt

2012-01-07T21:03:00.000+01:00

Nej, det blev ingen ordning på Telias linjer till Ordbruket innan helgen.

Här kommer dock en liten tröst på vägen... det blev ingen överraskning i helgen, ju...

Nu räknar jag med att jag blir så glad då det här trasslandet och knastrandet är över att jag smiter in en då istället!

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Jo, jag har det rätt bra, tack!

2012-01-06T11:25:00.000+01:00

Min hjärna är dock distraherad av doften av mint som påminner mig om macarongerna jag gjorde till jul.

Jag har mer mandelmjöl, så det vore inte svårt att göra en ny sats. Har inte bestämt mig för vilken smak jag vill ha på dem den här gången. Det lutar åt saffran eller vanilj...

Men det blir inte några idag. Nej, här är det sängläge som gäller... måste vila ut efter veckans rabalder.

Jag fick precis ett erbjudande om att turnera i USA, en månad i varje stat. Prata om kontraster!

Det lockar inte ett dugg. Då gläder jag mig mer för att jag fått sålt mitt livs första download-spår. Visst har bolaget som har hand om min svenska skiva sålt nedladdningar, men det är liksom inte jag.

Det blir inte direkt de stora pengarna, utan tanken med att lägga ut mina låtar på det här sättet är att de kommer in på till exempel Spotify så man kan lyssna på dem i alla fall! Bättre det än att de ligger i min byrålåda.

När jag ändå är inne på glädjande nyheter så är dagens stora goda att min näst yngsta Maranhöna äntligen börjat sitta tillsammans med de andra på den högsta sittpinnen. Hon har totalvägrat förut och hellre gått ensam på golvet.

Skulle Telia hinna laga ledningarna så kunde det hamna i kategorin goda nyheter också... vi väntar med spänning...

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Nu orkar jag inte vara snäll längre!

2012-01-05T10:53:00.000+01:00

Det är ingen snö i sikte som jag kan gömma mig bakom, liksom PG och Gika gjorde häromdan.

Nej, det är inte hälsan... även om det finns ett och annat att tillägga på den fronten. Det har heller inte med familjen att göra. Jag har inte förvandlats till ett hormonellt monster eller till en elak bitch.

Jag känner bara att jag måste ta ett steg ut ur min hypermysiga skyddszon, ut i den hårda kalla världen utanför ordbruket, och höja min röst mot vansinnet!

Vad är det för värld vi skapar? Varför är vi så girigt nyfikna på andra att vi inte stoppar utvecklingen då den är skadlig för oss?

Hur i alla världen kan vi ha ett system som gör att vem som helst - alltså vem som helst - kan se vem som tjänar vad och hur stor förmögenhet de har?

Det är ju som att skicka en inbjudan till kriminella!

Vi på Ordbruket hamnar i botten av listan och lär inte drabbas av varken identitetsstöld, inbrott eller kidnappningar på grund av den information som kan vaskas fram på nätet.

Då är det större risk att vi råkar in i en slumpmässig raid från de där minibussarna som samlar stöldgods till lastbilar som parkerats på ljusskygga platser i periferin, men även de kan ju använda sig av nätet för att maximera vinsten.

Varför protesterar vi inte? Är det för att den stora massan, som sliter för sitt levebröd, tycker att de rika får skylla sig själva.

Var går gränsen för det offentliga och det privata?

OK, att man lägger ut information om sig själv på bloggar och hemsidor, men då väljer man själv hur öppen man vill vara.

Snälla, säg att jag inte är ensam om att tänka så här...

Nog om det nu!

En och en halv dag kvar för Telia att fixa nätet innan helgen. Hinner de så kommer det en gåva från mig till alla som läser bloggen,men den största vinsten är att jag kan vara obehindrat på nätet igen. Nu svajar det och kommer och går... tålamodsprövande vill jag lova.

Nu ska jag vidare, och sluta att vara arg... hoppas du har en härlig dag där ute...

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!

Åderlåten (och en nyhet på bloggen)

2012-01-04T10:45:00.000+01:00

Det blir ingen resa till Torsby idag, men vem vet om inte det blir fler får i flocken.

Jag är helt utpumpad idag, på mer än ett sätt... sedan igår har jag blött lika mycket som är normalt för en hel vecka - all inclusive! I praktiken betyder det att det att det enda effektiva mensskyddet skulle vara att spänna fast sig på toaletten.

Glömmas kan i vilket fall som helst att ge sig ut på tur... så jag har bett om en ny tid till läkaren. Nej, jag behöver inte mer betänketid. Beslutet är taget och jag har en plan...

Hur som helst blir det inga stordåd idag. Kan hända att jag gör några fler filtade figurer. Fåret ovan är efter design från Panduro. Kunde inte motstå det!

Vad det gäller vår uppkoppling mot omvärlden så kan jag tala om att vi hade en reparatör på plats igår. Han fixade och mätte och kom fram till att felet sitter ett par kilometer härifrån, där någon skadat kabeln.

Så, det tar nog någon dag till att få ordning på allt. Däremot fann han att vår ledning gått en omväg på drygt en kilometer. Det fixade han, vilket gör att vi faktiskt kan prata i telefon igen även om det brusar lite.

I ett svagt ögonblick har jag lovat Gubben vid Rämen att jag ska bjuda alla mina läsare på en överraskning om Telia hinner få ordning på allt innan helgen. Som det ser ut just nu så lutar det däråt.

Annars värker mitt hjärta för en av mina bloggisar, som också är en soulsister. Hon går och väntar på en ögonoperation och ser inte längre att läsa bloggar utan extrem ansträngning.

Därför har jag lagt in en grej som läser upp texten, om man klickar strax under titeln på inläggen. Det låter lite kul ibland, men det fungerar. För privata bloggar är det gratis och det är lätt att installera. Här finner du Webreader.

Nu ska jag vila mig lite. Har svårt med koncentrationen, av någon anledning.

Ha en underbar dag! Det siktar jag på.

Kramar från mig <3<3<3 (uttalas hjärta, hjärta, hjärta)
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

En doft av kärlek

2012-01-03T08:46:00.000+01:00

Under många år fungerade inte mitt luktsinne, på gott och ont!

Det hjälpte inte med att operera bort polyperna. Under drygt tio år kände jag inte ens stanken av ett ruttet kadaver, vilket i och för sig hade sina fördelar i en familj med sex hankönade varelser och ett kvinnfolk.

Jag låter kanske fördomsfull, men ursäktar mig med att män har lättare för att spontant befria sig från oönskat övertyck i tarmen.

Nu är det inte alltid man hinner undan... men, men...

Efter en större operation, där de bland annat bröt upp mina trånga bihålor så gott det gick, så fick jag ett svagt löfte om att jag kanske skulle kunna känna doften av mitt nybakade bröd igen. Specialisten hade lyckats plocka bort några polyper som satt olyckligt till. Det var bara att vänta på att svullnaden skulle gå ned...

Man vet inte vad man saknar förrän båset ät tomt, sägs det. Jag skulle vilja korrigera det uttalandet, för det är först när kon är tillbaka som man fattar vad man saknat!

Imorgon förväntas jag att ge besked om jag vill utredas för förtidspension. Läkaren tror inte att jag får heltid, eftersom jag inte har en sjukdom som begränsar min arbetsförmåga, utan flera som reducerar den.

Villkoret för att få göra utredningen är att jag lägger mitt skapande på hyllan.

Jag vet inte om jag är mogen för det. Klart att det vore skönt att ha en fast inkomst (om än väldig liten), speciellt under tider då jag inte kan bidra ekonomiskt på grund av hälsan...

Å andra sidan ska ju jorden gå under i december, och då spelar inte de där kronorna någon roll.

Nej, jag tror inte att den gör det! Men om man leker med tanken så får det effekt på hur man prioriterar sin tid och sina val.

Jag vet inte vad jag kommer att säga imorgon. Det lutar åt att låta saken bero och att se om jag kan göra en sista kraftansträngning innan jag erkänner mig besegrad.

Än slumrar inte lusten inom mig... än kan jag känna en doft av kärlek... till livet, till de mina, till musiken...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Fallen ängel

2012-01-02T11:36:00.000+01:00

Här är hon, min första skapelse någonsin av egen ull, med glorian käckt på sned.

Jag hade väldig lust att göra en ängel, men eftersom vi inte har några vita får så fick det bli en fallen variant. Naturligtvis ville jag använda egen ull under jungfruturen. Designen växte fram under tiden som jag formade ullen.

Det står några IKEA-påsar i garderoben på övervåningen som jag tyckte att det var dags att göra något med, så jag frågade Blondie om jag kunde få låna hennes kardor.

Så igår var det full aktivitet på pysselfronten här på Ordbruket. Det märktes att det var längesedan jag höll på med ull, men osäkerheten gick över ganska snart.

Bilden ovan är faktiskt historisk, då det är första gången som någon kardar ull från vår gård. Innan jag flyttade hemifrån hade vi mjölkfår, men då hade vi aldrig tid att ta reda på ullen. Vi hade 250 djur, varav hälften var får... dit vill jag inte igen!

Blondie hade tagit med egen hemfärgad ull och nålar som man kan filta torr ull med. I avsaknad av såpa till tovning fick det bli en snabbkurs i denna teknik istället.

Idag testade jag att tova en liten provbit... gissa om det drar i pysselnerven? Och om inte länge ska jag även få uppdaterat min förmåga att spinna också. Iiiiii... det här är så häftigt!

I gengäld ska jag lära Blondie att använda stickmaskin. Tänk när jag får göra första provlappen med egen ull.

Allt detta har fått mig att tänka... vad ska vi med kunskap att göra om vi inte håller den levande? Det är inte samma sak att se det på TV eller att se någon annan göra det.

Kramar från mig, som fortfarande väntar på att få ordning på en svajande internet och telefonlinje <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Lyxig nyårsmiddag?

2012-01-01T10:44:00.000+01:00

Den planerade middagen med fårlår och potatisgratäng byttes ut mot potatismos och korv...

Lammkorven på bilden är inte den som omtalas i texten. Nej då! Det var min specialkorv som jag gjorde häromdan.

Nu fanns det både gravad lax, pressylta och torkat lammlår på bordet också, så det var ingen som klagade. Inte ens jag, som normalt brukar knorra lite extra åt makens förmåga att servera korv då man minst anar. (det där lät mycket mer rumsrent än det jag tänkte skriva först, men som helt klart kunde misstolkas på det grövsta)

Vad vore dagen utan ett gott bröd, och för att lyckas med det är det en bra början att sätta degen dagen innan. Inte ofta som det sker att degen är sedan förra året, som denna är...

Just den här degen ska förhoppningsvis bli ett saftigt och aromatiskt bröd med potatis och bara en doft av jul. Inte ett riktigt vörtbröd alltså, utan bara kryddigt och gott. Går det bra så ska jag berätta mer...

Idag är det i alla fall vitt ute. Hästarna älskar det! De rullar och busar i hagen. Milo kör sina superrusningar med rumpan i vädret, halvliggande på marken, och nosen plöjande under snön.

Det är härlig att se djurens spontana glädje! Känner lite så inför det nya året också... det här kan bli riktigt bra, om det vill sig. Jag har några stora beslut att ta först... som om jag vill satsa några månader på att pröva om jag är berättigad till deltidspension.

Nåja, det visar sig...

Min fasttelefon och internetlinje fungerar inte som den ska, utan svajar och kommer och går lite som den vill. Därför kommer jag inte kunna skriva lika mycket på andras bloggar innan det blivit fixat.

Hoppas du har en bra dag där ute... önskar dig ett helt underbart 2012!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Årskrönika i bilder till musik

2011-12-31T11:50:00.000+01:00

Ett litet försök att sno ihop en trevlig årskrönika i bilder, till en av mina gamla countrylåtar.

Kort och gott kan jag konstatera att årets två största händelser är växthusen och makens operation.

Vi har massor på gång under 2010, och jag tror inte det kommer ta allt för många dagar tills ni blir varse det! Hoppas du får ett underbart och Gott Nytt År!

Många kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Problem med nätet

2011-12-30T06:45:00.000+01:00

Jag är trött på dåliga ledningar, Milo är trött på att vakta på all god mat.

Igår började bredbandet krångla på allvar. Det kom och gick under dagen för att försvinna helt fram på kvällen.

Vi ringde in och försökte felanmäla det, men varje gång vi kom fram så fungerade det och beskedet vi fick från telefonsvararen var att linjen var felfri... vilket den inte var fem minuter senare.

Efter ett antal försök att pricka in den automatiska felsökningen gav maken upp och försökte få tag på en människa att förklara situationen för. 50 minuters väntetid i telefonkön avskräckte honom dock!

Problemen blev allt större och en dryg timme senare insåg vi att vi behövde felanmäla det hela i alla fall, och maken gjorde ett nytt försök att nå fram till en handläggare. Den här gången var det "bara" 17 minuters telefonkö.

Nu gjordes en manuell test va både telefonlinjen och bredbandet och det var ingen tvivel om att det var fel på linjen. Det svajade hela tiden och var så lågt som noll stup i ett!

Runt nästa veckoslut beräknas vi få ordning på linjen igen. Troligen har de som gräver fiber rotat till det... mummel, mummel...

Tur att det finns andra sätt att komma ut på nätet. Nu är mottagningen på mobila fronten inte den bästa här, men det går att få till något. Bästa sättet är att koppla upp sig på nätverket via mobilen, men det ger bara en begränsad mängd data innan de stryper hastigheten.

Nåja...det ska bli intressant att se om besiktningen stryper farten på bilen också...den börjar bli några år nu och det finns ett och annat att önska... blir bra när maken kommer igång och jobbar igen. Då får vi några kronor över till reparationer.

Tänk att det är sista vardagen på året! Vad fort det gått... det är tur det med allt som hänt i år. Imorgon hoppas jag på att kunna ta en återblick av 2011, men det hänger på om jag kommer ut på nätet.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Klart som korvspad

2011-12-29T10:42:00.000+01:00

Nu är vi inne i slutspurten av årets julmatsmaraton, här med rimmad lax och lammfiol.

Igår gravade och rimmade vi lax och torkade lammfiolen som legat i saltlake. Vi slaktade så pass sent att vi inte hann få klar den till jul, men det spelar ingen roll - för man kan inte mer än äta sig mätt!

Lusten för julmat har börjat trappa av och i tisdags åt vi faktiskt fläskpannkaka istället.

Igår hade jag hjälp av Blondie i köket och vi stoppade lammkorv så det stod härliga om det. För henne var det premiär, men det var helt säkert inte sista gången.

Vi bakade också supergoda baguetter, som vi hann äta upp medan de var så där perfekt varma och mumsiga vilket gjorde att vi var rätt mätta då maten kom på bordet.

Annars kan jag avslöja att maken klarade den nattliga stjärnsmällen bättre än mig, vilket vittnar om att den skedde i sömnen.

Testa själv att ligga på rygg och svinga runt din högra arm och dunka i något på vänster sida i farten... lätt att göra illa sig då!

För mig blir det en väldigt lugn dag idag. Jag har ett par meter fjälster som ska fyllas med korv, annars är det bara vila som gäller. Tog ut lite mycket från energikontot igår. Men det blir så när man har kul!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Jag kan inte skylla på spriten!

2011-12-28T09:29:00.000+01:00

Till och med glöggen är alkoholfri - och dessutom oöppnad!

Saken är den att någon gång mitt på dagen igår så kände jag plötsligt att jag hade så vansinnigt ont i höger arm. Från handleden, via armhålan och ner i sidan... mycket märkligt!

Det gjorde så ont att det inte hjälpte att koppla bort smärtan eller att ta Alvedon, och det blev bara värre...

Ett tag funderade jag på om det var en överansträngning av musarmen efter ominstallationen av datorn, men det kändes både klent och löjligt. Jag är ju inte helt ovan att hantera datorn, alltså!

Nej, det var tvunget att vara något annat!

I brist på goda idéer på vad det kunde vara så frågade jag maken...

Han visste råd!

Någon gång under natten hade jag tydligen klappat till honom på axeln. Han vaknade givetvis och frågade varför, varpå jag svarade att jag bara ville se hur det var med honom!!!

Ke?

Ja, det förklarar smärtan... men jag undrar vad jag tänkte eller drömde. Jag har ingen aning, faktiskt!

Ja, ja... ser man tillbaka på året som gått med alla katastrofer som hänt, både här hemma i Sverige och runt om i världen, så känns detta inte som något att ta upp på "minns du..."-listan.

På tal om det så är det hög tid att plocka ihop årets höjdpunkter. Bottennappen tror jag att jag lämnar där nere i gyttjan.

Det har faktiskt hänt mycket i år som är värt att minnas och att jobba vidare på. Jag tror på ett fint 2012.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Snacka om blåst!

2011-12-27T11:38:00.000+01:00

Så har vi kommit in i mellandagarna, efter en minst sagt blåsig julhelg.

Men att tro att det blir lugnare nu, då vi har julhandeln i ryggen, är att gå händelserna i förväg. Nu börjar mellandagsrean!

Eller gör den det? Flera av bloggarna jag besökte igår vittnade om att den redan gick igång under helgen, hur nu det går till...

Jo, jag begriper att det är strid på kniven om konsumenterna och ju tidigare man kommer igång med rean desto större andel av pengarna håvar man in.

Men kan verkligen en mellandagsrea börja redan under julhelgen? Borde den inte heta något annat då? Hum... köper vi vad som helst bara för att det är billigt?

Jag har tappat räkningen på "höststormarna", men om mellandagsrean kom tidigt så verkar de komma sent... för vintern är ju redan här.

Det kändes lite kymigt att Äldsteman skulle ut efter vägen vid fyratiden i morse, då blåste det som bäst. Han packade med sig motorsågen, i fall att...

Vi har klarat oss bra här nere, men uppe i nord har den stora björken på min brors gård blåst ner och förstört taket på huset. Illa!

Vi har kikat på våra björkar länge nog nu, så jag räknar med att de är borta innan löven spricker till våren.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

När stormarna ljuder - musikvideo

2011-12-26T08:22:00.000+01:00

Som det blåser nu så vet jag inte om vi har någon ström när det är dags för dagens inlägg...

Så jag lägger in en passade låt med lite bilder till, fall att oturen skulle vara framme.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Uppdatering så här på juldagen

2011-12-25T12:12:00.000+01:00

Vi kan i alla fall inte klaga på vädret här i Fryksdalen... det är mer höst än vinter ute!

Här på Ordbruket är det vila som gäller idag... och uppdatering av datorn som blivit formaterad och ominstallerad. Just nu halvligger jag i sängen och uppdaterar den femtioelva gånger.

Det ska bli så skönt att få en dator som fungerar och som går att stänga av...

Annars har jag ingen riktig tro på att det egentligen behövs en uppdatering av bloggen så här mitt i julhelgen. Men jag skriver lika mycket för mig själv som för dig, så...

Nu är det snart dags att starta om datorn igen...

Jag kommer tillbaka... snart igen... tills dess får du ha det så bra!

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Julhälsning från Ordbruket

2011-12-24T08:39:00.000+01:00

Nu hänger min trolldegskrans på plats i köket med en önskan om en God Jul till alla.

Årets hit på julbordet här på Ordbruket är utan tvivel pressyltan. Den blev otroligt god. Senaste satsen fudge blev helt superb också. Gott jobbat av maken.

Min bästa julklapp är att familjen är samlad under helgerna. Det händer inte så ofta. Normalt sett brukar alla jobba, men den här gången är det bara Äldsteman som har några pass.

Ända sedan maken låg på operationsbordet i september har jag längtat efter att få ge honom macaronger till jul. Det slutade med att jag tog mod till mig och bakade dem själv. för att vara första försöket tycker jag att det gick riktigt bra.

Jag hade en plan att överraska med lite julsånger på bloggen idag, men det hann jag inte få till i år. men det är dags för en ny video snart på YouTube. Vi får se när jag får till det.

Vad pojkarna får tänker jag inte avslöja än. Däremot kan jag berätta att Äldsteman kom hem med en jättestor julkorg igår. Den var fylld med allt från godis till alkoholfri glögg och typ fem gånger större än ifjol. Gissa om han är nöjd!

Och kan man vara annat... trots att vi haft ett av de tuffaste åren i vårt liv så har vi lyckats knyta ihop säcken och skapa harmoni och julstämning. Det är något vi gärna delar med oss av, inte bara på bloggen.

Så, bakom sista luckan i årets kalender kommer en önskan om att dela med sig av julen till ensamma, sjuka och gamla som inte är lika lyckligt lottad som dig. Det finns alltid någon som har det sämre och det är inte mycket som ska till för att sprida lite julglädje.

Nu ska jag koka julgröt och grädda brödet som väntar på bakbordet... ha nu en riktigt God Jul! Gör inget som Gubben skulle ha gjort och ta det lugnt i trafiken!

Många varma julkramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Lägesrapport

2011-12-23T13:24:00.000+01:00

Innan jag gick och lade mig igår så snodde jag ihop en deg så att jag kunde bjuda familjen på nybakade baguetter idag på morgonen.

Vi har ett bra flyt på julandet i år, trots att vi är reglerade på olika sätt. Mycket av vår harmoni sitter i att vi sprider ut julen över hela december.

Nu har jag i alla fall kokat lingonsylt och satt igång lingondrickan samt reducerat svagdricka som ersättning för vörtextrakten. Inte mycket, men ändå inte att förakta.

Maken har fått skinkan på plats i ugnen och han och Yngsteman ser till att allt finns i skåp och lådor inför imorgon, både för oss och djuren. Äldsteman jobbar, så han klarar sig undan allt julstök.

Trots att maken fortfarande är sjukskriven så kommer vi få en fin jul. Det är synd att det inte är en doftblogg, för aromen som fyller huset är helt oemotståndlig.

Ute är det ordentligt dimmigt och rått. De större vägarna är riktigt bra, men grusvägarna är gruvliga... och värre lär det bli! Ska man tro väderprognosen så kommer det här bli en av de trafikfarligaste julhelgerna på länge.

Om det bara handlar om en själv så är det bara att fylla i organdonationskortet, stampa på pedalen och hoppas att det håller, men det är ju inte riktigt så lätt... inte så länge som det finns djur eller människor efter vägarna.

På tal om hala småvägar så ringde maken precis och berättade att de glidit av vägen, lugnt och stilla, och att de väntade på hjälp att komma sig upp igen. Tur att de körde sakta och att de missade storstenen strax innan... då hade bilen varit kaputt...

Bakom dagens lucka finner du en vädjan om att ta det lugnt i trafiken, oberoende hur du tar dig fram. Glöm heller inte att bära reflex även när du åker bil. Låt oss vara ännu försiktigare än vanligt så att lägesrapporten efter helgerna blir en positiv läsning.

Kramar från mig <3<3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ljusare tider

2011-12-22T09:12:00.001+01:00

Årets längsta natt är över och ljuset kommer tillbaka igen, sakta men säkert!

Det är inte bara Gika som gillar det! Jag älskar den här dagen, trots att jag verkligen njuter av hösten när den kommer. Inga depressioner här inte! Bara mys i soffakroken, varm choklad och hembakta bullar. Superromantiskt!

Ändå är det något speciellt att veta att vi får tillbaka ljuset... det är nog den bästa julklapp jag kan få. Nu smiter tankarna iväg till nästa säsongs odling och skörd... det tillstånd av halvdvala som kroppen går in i under vintermörkret släpper sitt grepp... det är helt underbart!

Jag tycker att det märks mer när ljuset kommer tillbaka än då det blir mörkare. Det är möjligt att det är psykiskt, men jag upplever det verkligen så.

Nu gäller det att passa på att mysa av de levande ljusen och knastret av brasan i vedspisen. Innan vi vet ordet av så är våren här med värme och sprittande liv.

Hur härligt det än är med sommar och sol så må vi genom vintern först. Tänk att vi fått två månader utan särskild kyla till skänks. Även om det blir snö och kallt så kommer vintern bli kort.

Snö till jul... ja, det har jag ingen riktig tro på när man ser prognosen från SMHI. God mat blir det däremot. Igår gjorde maken årets pressylta och fjälstren ligger och väntar i kylen på att fyllas till jul- och lammkorv.

Bakom dagens lucka finner du en god portion förväntan... inför julen och att den ska bli så där underbar som man bara kan drömma om - oberoende av om man får hemgjord julkorv eller inte, eller den där julklappen man längtat så mycket efter.

Mmmmm... nu blir det ljusare tider...

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Missa inte julen

2011-12-21T11:39:00.000+01:00

Det hemgjorda godiset försvinner lika fort som det blir färdigt.

Fortsätter det så här så kan vi glömma att ha chokladfudge och knäck på julbordet. Ärligt talat så bekymrar det mig inte. Vi har nog om godsaker i alla fall.

Kikar man runt på bloggarna just nu så ser man att det är en febril verksamhet på många håll.

Det handlas, bakas, lagas mat, görs godis, ordnas med julklappar, städas, pyntas och planeras för resor och hämtningar samt det eventuella schemat för barnen under julhelgen...

De flesta har fått in ett behagligt tempo i sitt julstökande och har god hjälp med sysslorna. Det är svårt att inte bli inspirerad. Dessutom inser man att det är nu vi egentligen firar julen...

Visst samlas de flesta tillsammans med nära och kära på julaftonen, men det är bara typ examen efter flera års studier eller som förlossningen efter nio månaders graviditet.

Och det är så det är för mig med julen... det gör inget att godiset försvinner - för det är nu vi firar jul! Dag för dag, minut för minut... den 24:e håller vi en tradition vid liv, men nu växer den fram... i förberedelserna... i julstöket, omgiven av kryddor och godis.... och ur förväntningarna om vad vi ska lyckas skapa för minnen denna gång.

Bakom dagens lucka döljer sig en påminnelse om att komma ihåg att njuta av resan också, inte bara målet!

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Bästa julklappstipset!

2011-12-20T08:55:00.000+01:00

Igår bakade Blondie ut min pepparkaksdeg som jag har haft liggande i kylen.

Det är nog tur det, för med tanke på hur lite julklappar jag har fått de senaste åren så behöver jag nog rikta in mig på ett minutiöst planlagt pepparkaksätande.

Nej, seriöst... jag är inte beroende av att få paket för att känna att julstämningen är i topp, trots att jag har hört sedan barnsben att det bara är snälla barn som får klappar. Men det är klart att jag funderar på hur det känns för fattiga barn... undrar de någon gång vad de har gjort för att bli utan?

Att rika barn automatiskt skulle vara snällare... det tror jag inte på.

En ännu absurdare tanke är att barn till kriminella skulle vara snällare än barn som inte får några klappar. Det kan ju till och med hända att de senare blivit utan sina just på grund av att klapparna blivit stulna.

Hum... det här väcker minnen till liv som jag tyvärr inte kan dela med mig på grund av närheten till de inblandade. Nog sagt är att det är en tacksam tid för inbrottstjuvar... ja, julen, alltså! Är det någon som funderar på att ta en runda kring Fryken så kan jag redan nu avslöja att hos oss finns det varken värdesaker eller kontanter!

Stulna gåvor, förresten... hur går det ihop? Julen plockar definitivt inte fram det bästa hos oss människor...

Numera är det många som ledsnat på köphets och kommersialisering av julen och som därav vägrar att köpa julklappar. Det är ett medvetet val som inte alls har med barnens beteende att göra. Å andra sidan kan man göra egna julgåvor, så ingen behöver vara utan av den grunden.

Risken att bli utan är betydligt större om man är född i en familj som av en eller annan anledning inte firar jul...

Nej, det finns många anledningar till att både stora och små barn blir utan julklappar och jag tror att det är extremt ovanligt att det beror på om man varit snäll eller dum. Pepparkakorna får ligga tryggt i sin burk till glädje för min mage.

Bakom dagens lucka finns en önskan om att vi för evigt utrotar frågan som sammankopplar julklappar med snälla barn. Det vore en gåva om något!

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Säg det till mina hormoner!

2011-12-19T15:55:00.000+01:00

Visst får vi snö, men troligen inte till jul - så det är bara att passa på att njuta nu!

Jodå, jag har funnit min julmodus trots att jag inte har det tempo jag skulle önska. Det är så mycket jag skulle vilja och så lite jag kan göra... jag får bara ta mina mediciner och vänta på nästa kallelse till sjukhuset. Känns gott att veta att Blondie skämmer bort djuren lite extra nu när jag inte har möjlighet till det.

I ärlighetens namn så hade jag inte tänkt använda dagens inlägg till att tycka synd om mig själv, vilket jag faktiskt inte gör. Ibland blir jag frustrerad, andra gånger trött på att inte ha ork att göra allt jag vill. Sällan, extremt sällan faller jag ner i självömkan och destruktivitet.

Jag tar inget för givet. Varken människor eller livet i övrigt. Jag försöker att vara sådan att jag slipper ångra något i efterhand. Vissa av valen vi gör är mellan något ont och något ännu sämre... ibland är de styrda av faktorer kring oss som vi inte kan påverka.

Det är det svåraste tycker jag. Att min reaktion på någon annans handlingar blir tolkad som en del av mig och mitt tänkande.

Numera har jag insett att jag bara är en till bricka i livets spel och att det inte är rättvist av mig att låta andra stå för alla dumheter och allt vansinne, medan jag svävar runt med rena händer och ett förlåtande sinnelag.

Mina tankar är splittrade idag, men jag försöker plöja genom ett rosa töcken av åtrå och förälskelse för att lämna ännu en lucka till dig i årets kalender. OK, jag är lite distraherad av Saabs konkurs och vänner som inte har det gott av olika anledningar... men hallå... i min ålder borde jag vara närmare klimakteriet än puberteten, men säg det till mina hormoner!

Ursäkta urspårningen...

Bakom dagens lucka döljer sig en önskan om att vi ska vara mer tolerant med varandra. Vi vet inte varför människor gör som de gör i alla lägen. Förresten spelar det ingen roll. Det viktiga är att vi genom tolerans kan ordna upp i ting som skulle vara ohjälpligt förlorade annars. Det betyder dock inte att vi ska låta andra skada oss.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Kris, panik och barndomens jular

2011-12-18T09:33:00.000+01:00

Julen närmar sig med hast, vilket är något inte alla ser fram emot!

Vad Frosta (mamma till Milo och Silver) hade för erfarenhet av gångna jular vet jag inte, för hon var fyra år då hon kom till oss. Men de hon fick efter det gav henne bara goda minnen. Minen på bilden kom av att hennes valpar busar i bakgrunden, i ett rum som de vanligtvis inte fick vara i.

Min barndoms jular färgades ibland av min fars ångestladdade minnen, trots att vi hade allt under kontroll. Det gick bättre om vi var hemma utan släkten. Då var han inte lika stressad.

Mamma brydde sig inte särskilt mycket om hans oro, utan drog med sig bror min och mig i förberedelserna istället. Det var nästan omöjligt att rucka hennes lugn och även om vi barn gärna smet undan ibland så drogs vi till harmonin kring henne.

Så här efteråt tror jag att pappas minnen och förväntningar på att något skulle gå fel gjorde honom lite överkänslig för potentiella kriser.

Klart att både gammelmormor och farfar, med ett par stänkare som värmde hjärtat, kunde bli bullriga och diskussionslystna men det var mest pappa som blev provocerad av det. Nåja, det var inte värre än att vi åkte hem och så var det problemet löst.

Jag såg det inte då... att det var mamma som räddade högtider och storhelger hemma hos oss. Nu ser jag det desto tydligare, liksom jag förstår var mitt lugn kommer ifrån.

Barndomens jular är något jag minns med glädje. Så här i efterhand ler jag lite åt den kris och panik som utbröt emellanåt, men inte utan förståelse för var det kom ifrån.

Tanken att man ska kunna samla släkten under högtiderna är fin. Träffas man inte så ofta så vill det till att alla klarar av att visa varandra respekt nog att inte slänga pikar och sura kommentarer runt julbordet. Även efter några lösgörande nubbar. Speciellt om det är barn närvarande.

Man behöver inte föra dåliga traditioner vidare lika lite som man behöver sluta med det som är gott. Vi har alla ett val. Bakom dagens lucka finns en önskan att du väljer bort sånt som kan förstöra julfriden. Ibland är det så lite som ska till för att det ska bli en riktigt god jul!

Nu ska jag ge mig hän i att fira fjärde advent.

Kramar från mig <3<3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Dyrbara minnen

2011-12-17T13:05:00.001+01:00

Gammal kärlek kan precis som en gammal bukett verka tråkig och utlevad, men inte i mina ögon.

Jag ska inte sticka under stolen med att maken tidvis efter operationen var så lång ifrån sig själv att jag undrade om han någonsin skulle finna vägen tillbaka. De var riktigt otäckt stundvis.

Nu är jag inte den som ger upp så lätt, som tur är! Mycket av problemen kom av att han blev så övermedicinerad. Sedan är ingreppet i sig en väldig påfrestning, både på kropp och psyke.

Det är skönt att stå på den här sidan... nu är det bara den fysiska biten kvar, att sakta men säkert bygga upp muskler och kondition igen. Jag dämpar fortfarande hans tempo men lever inte längre i skräck att han ska ta i för mycket.

Det råder ingen tvivel om att han är tillbaka... min hopplöst ofullkomliga och underbara make. Den busiga, med glimten i ögat... han som får mitt hjärta att slå dubbelslag och kinderna att blossa.

Jo, kvällen blev romantisk! Trots att min energi igår rann ut mellan golvplankorna efter att jag klippt Äldsteman. Där rök alla mina förberedelser... men vad gör det när det faktiskt är känslorna som är viktigast under en romantisk date.

Maken satt guldkant på det hela med sin burgul och underbart goda kyckling, som han serverade i all enkelhet. Det var vår välväxta svarta tupp som hamnade i järngrytan efter att han bitit fel person (läs maken). Det är sällan vi har bitska fåglar, men det händer som sagt.

Det gör mig så ledsen att se att vi människor så ofta tycker att allt blir misslyckat bara för att det inte blir som vi tänkt eller planerat.Vi är så fokuserad på alla måsten att vi inte ser vad som är viktigt.

Dyrbara minnen går inte att köpa för pengar och de har inget att göra med vad man har på sig eller var man är (även om sånt kan förgylla det hela en aning)... det är känslan som bränner dem fast i själen.

Bakom dagens lucka finner du en önskan om att skapa många dyrbara minnen, både för dig själv och andra! Låt inte gåvorna du ger i jul vara mer värda än minnena.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Tid för kärlek

2011-12-16T09:14:00.000+01:00

Med Äldsteman på julbord och Yngsteman ute med vänner är det läge att bjuda maken på en date.

Romantiken lever hos oss även om pojkarna är hemma, så de känner sig inte tvungna att åka bort för att vi ska få rum för oss. Bara så att det är sagt.

Sedan finns det naturligtvis allt ifrån vardagsromantik till det där speciella, som ska vara som en dyrbar pralin som man njuter sällan men med andakt... allt ifrån spontanitet till noggrann planering.

Ikväll har jag tänkt att vi ska ta en paus från allt annat och celebrera vår kärlek istället.

Sedan jag inte har några pengar att lägga på detta kommer det att kräva en del förberedelser, dock inte så stora att jag inte har ork över till att njuta av eller ens närvara under kvällen.

Innan vi kommer dit så har vi kött att ta reda på, efter slakten häromdan. Så med stor sannolikhet blir det lammkött eller kyckling på bordet i kväll.

Jag skriver inte mycket om min egen hälsa numera. Det är en medveten handling av många olika skäl.

Det har blivit lite skrivet om djuren också, vilket beror på att jag kom ur fas när allt var som jobbigast runt makens sjukdom och operation. De har det bra och den milda vintern har varit bra för dem.

Klart att hästarna skulle säkert föredra snö framför regn, men oxarna verkar inte bry sig alls. Fåren slutade mer eller mindre att gå ut under hösten, så de har fått flytta in permanent - vilket de verkligen uppskattar!

I hönshuset har friden återfunnit sig. Inga fler sjukdomar eller dödsfall. De flesta av unghönsen har börjat värpa och de äldre ruggar för fullt. Jag har fortfarande för många tuppar, men det ordnar sig det också.

Hundarna, katterna och spindeln mår också bra!

Nu börjar jag komma igång med mitt fotograferande igen, så bara vi blir färdig med julen så kommer bloggen säkert översvämma med bilder från gården igen.

Bakom dagens ruta döljer sig en önskan om att vi alla ska ta oss tid till kärleken. Det gör gott på många sätt och påverkar alla omkring oss!

Kramar från mig <3<3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Grissnack och svinhalka

2011-12-15T08:20:00.000+01:00

Idag bjuder jag på allt mellan allmänt gnäll till platt fall ute på gårdsplanen.

Efter makens återbesök hos kardiologen igår så fladdrade för ett svagt ögonblick några väl valda öknamn förbi på infektionsläkaren i Karlstad...

Vi försökte ju med näbbar och klor stoppa hennes trippelbehandling av maken med antibiotika, då vi kände att det var för mycket för hans kropp... det var det!

Igår fick han besked att även om han hämtat sig från den akuta njursvikten så har han fått bestående skador på njurarna som måste medicineras hädan efter.

Skadorna uppstod undertiden som han fick behandlingen och hade inte kunnat undvikas om han stannat på sjukhuset efteråt.

Det var den dåliga nyheten, den goda var att han får börja träna upp sig nu - bara han känner efter var gränsen går för vad kroppen klarar.

Han är sjukskriven minst en månad till, men med möjligheten att pröva sig fram på jobbet lite försiktigt när han känner att han är redo. Det gillar han skarpt, kan jag avslöja.

När jag ändå är på gnällhumör så har jag en fråga...

Hur kan vi klaga på bristande uppsikt av våra små på förskolorna då vi samtidigt släpper ut barn i tre-fyraårsåldern utan vuxnas tillsyn under fritiden?

När man söker på i vilken ålder ett barn anses kunna vara ute utan en vuxens uppsikt så finner man att väldigt många anser att ett barn i den åldern kan vara ute med ett syskon i fem-åttaårsåldern, som gärna är utrustad med mobil och nyckel hem. Är det verkligen rimligt att lägga det ansvaret på ett barn?

Jag önskar inte kritisera och ifrågasätta enskilda människors inställning utan den allmänna uppfattningen i frågan.

Nog om det nu...

Halkan är här på allvar och olyckorna med den. Både för fordon och fotgängare. Maken slog en rejäl volt ute på gården igår och landade pladask på bröstkorgen. Tur att den läkt ihop.

Nu är det sandat, kan jag avslöja...

Bakom dagens lucka finns en uppmaning att inte glömma dubbarna... är det halt så är det och det är inte bara fegisar bakom ratten och gamlingar med spark som behöver piggar på däck och skor. Själv kör jag med snökedjor även i år.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Kryddiga tider

2011-12-14T08:25:00.000+01:00

Julen omger oss med levande ljus, knastrande eld från brasan i vedspisen och underbara kryddiga dofter.

Även om en del av det som bakas och lagas hamnar i frysboxen så blir det inte liggande där så länge. Här njuter vi av julen hela vägen genom advent.

Och varför skulle man spara... varför skulle man bara begränsa det goda till några få dagar, och då frossa sig till problem med hjärta och mage...

Vi tycker om traditioner i vår familj, men om de inte är bra för hälsan och familjen så är vi inte mot att justera lite på dem.

Som många redan vet så firar vi även en vit jul, oberoende av om det är snö ute eller inte. Å andra sidan så dricker vi inte alkohol under resten av året heller och det är inget vi saknar.

Att jag inte dricker har jag min farfar att tacka för. Han hade definitivt tappat greppet om spriten, och han bad mig om att låta bli... det var det bästa råd han någonsin gav mig...

Jag tror att det var det som ledde till att maken valde att leva med mig. Ja, att jag inte drack... han visste att han behövde någon som inte gjorde det om han skulle kunna låta bli. Han var marinerad då vi träffades.

Nu vet jag att det är många som menar att nubben och julwhiskeyn är viktiga traditioner som inte bör tullas på. Skulle det stanna vid det, så...

För mig får folk göra som de vill, jag har ett otroligt okomplicerat förhållande till alkohol. Problemet är att långt ifrån alla har det och oftast är det omgivningen som lider mest av det, och då speciellt de små...

Vad vi vuxna hittar på får stå för oss själva, men bakom dagens lucka döljer sig en önskan om att spara festen till en annan dag då det inte är barn med i bilden. Under julen finns det ju så mycket annat att krydda tillvaron med.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ingen Lucia men massor av katter

2011-12-13T10:53:00.000+01:00

Det finns många sätt att göra lussebullar på och det ena är godare än det andra.

Blondie var här då jag bakade årets första laddning, och sedan hon var så sugen på att göra munkar så kom jag på att vi kunde pröva att göra några av degen med saffran i.

Jag hade aldrig hört talas om saffransmunkar innan, men när jag sökte på det fann jag otaliga recept. Själv använde jag som sagt en bit av degen jag gjort till Lussekatterna.

När det kommer till recept så hör jag till den kategorin som har mängden i händerna och i hur degen känns. Naturligtvis använder även jag mått och våg emellanåt, men mycket går på känsla.

Mitt intresse för bakning väcktes som nybliven bonde i tonåren, men det var min svärmor som väckte min verkliga passion vid den vedeldade ugnen i bagarstugan.

Hon bakade mjukt och hårt tunnbröd samt blodbröd vår och höst. Hon började även baka hällakakor efter önskemål från Gubben min. Det receptet var hennes eget medan de andra var nedärvda från släkten i generationer, om än modifierade med tiden.

Medan svärmor bakade med jäst, torrmjölk och vanligt mjöl så har jag sedan många år försökt finna ut hur man bakar med bland annat surdeg och ekologiskt mjöl.

Tunnbrödet har jag fått ordning på, och bullar går alldeles utmärkt att baka med surdeg... problemen kommer då jag bakar på ekologisk vete. Därför var det intressant att prova Sébastien Boudets recept på Lussekatter.

Och de blev väldigt goda och inte alls kompakta, som de blivit för mig ibland. Det man framför allt vinner på med ekologiskt mjöl är smaken. Det är verkligen skillnad.

Sedan jag har en väninna som är vegan så tog jag och ändrade lite i ovanstående recept så att hon kunde få njuta av Lussebullar också, så här på Lucia. Jag fick ta bort ägget och bytte ut fettet mot rapsolja samt mjölken mot Oatlys ersättning för grädde (iMat 13%), som jag hade i kylen.

Jag delade på degen och gjorde några munkar åt henne också, eftersom hon inte kunde smaka på dem jag gjorde förra gången. Det fungerade riktigt bra. Hoppas de blev uppskattade. Äldsteman levererade både katter och munkar på dörren vid halvfemtiden i morse, på väg till jobbet.

Det blev mycket ekologiskt idag, och bakom dagens lucka döljer sig en önskan om att vi alla ska bli mer medveten om vad vi äter och hur det påverkar både oss och naturen.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Så var man en flottare, då!

2011-12-12T13:48:00.000+01:00

Eftersom det är Lucia imorgon så är det bakdags idag, födelsedag eller inte!

Men det gör inget, för jag älskar att laga mat och baka. Idag testar jag Sébastien Boudets recept på Lussekatter. Ska bli spännande att se om jag kan få till fluffiga och supergoda bullar med ekologiskt vetemjöl. Ofta blir de så kompakta.

Jag har även gjort en separat deg som är vegan/ekologisk som jag tänkte baka ut och bifoga som tack för lånet av traktorn som står ute på gården just nu. Det är fårslakt idag. Tackorna ska få lite lugn och ro tills den nya baggen kommer hem, är det tänkt. Sedan gör det inte ont att få lite mat i boxen heller.

Jag hoppas att mina män är rädda om skinnen, bara. Den här gången har maken funderat på att sända in dem på beredning. Vi får väl se...

Så, sådär våldsamt mycket tid till att fylla år finns det väl inte idag. Samtidigt så lever jag ju min dröm - och hur många skulle inte vilja kunna baka eget ekologiskt bröd i ett bondkök ute på landet och ta reda på eget kött från djur som man vet haft det bra?

Framåt kvällen stiger nog mysfaktorn, för det vankas lammsadel och hasselbackspotatis. Sedan blir det nog provsmakning av lussebullarna, räknar jag med, även om de är tänkta till frukosten imorgon.

Vi har precis tagit fram de två sista bitarna fårkött ur boxen, undantaget två lår som vi ska salta och torka till jul. Slakten kunde inte komma lägligare.

Jag har även ett gäng tuppar som ska tas av daga idag. Några av dem ska jag ha till pressyltan. Gissa om jag är tacksam för att vi fick några dagar med varmare väder, så vi kan hänga både fåren och tupparna ordentligt. Jag kunde inte fått en bättre födelsedagspresent.

Bakom dagens lucka döljer sig något som jag menar berikar livet oändligt mycket: Tacksamhet. Jag hoppas att min tacksamhet för det liv jag lever lyser igenom i mina ord.

Det där med flottare var makens uttryck för att jag blivit fyrtioåtta... ihopdraget och på bred dialekt, med glimten i ögat, så blir det nästan det. Flottare än så kan man väl inte bli!

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Friska tankar och nya krafter

2011-12-11T11:35:00.000+01:00

Tredje advent och vi har fortfarande snö ute, men den lär inte bli långvarig om man ska tro SMHI.

Till veckan ser det möjligtvis ut att bli is och snöblandat regn. Stackars Luciafirare... tur att det finns broddar! Mina från ifjol sjunger på sista versen, men de får duga till att börja med för mig.

Något annat som sjunger på sista versen är mitt 47:e år. Tidigt imorgon bitti vänder jag blad och börjar på en ny oskriven sida.

Fyrtioåtta... jag tycker det låter mjukt och inbjudande. Jag vet att det är ruskigt nära femtio, men sedan jag inte tycker att det låter gammalt så gör det ingenting.

För mig har inte ålder att göra med hur gammal en människa är. Kanske det är därför jag inte haft några ålderskriser. Eller så är det för att jag tycker att livet, skönheten och kärleken hör till alla - inte bara de unga!

Faktum är att erfarenheterna man får med åren är som en väldoftande kryddträdgård. När allt känns övermäktigt kan man gå runt där och stryka lätt över bladen och få friska tankar och nya krafter. Varför skulle jag vara rädd för det?

Jag skulle önska att vi åter igen skulle kunna visa respekt för åldrande och den visdom som kommer med åren... att vi inte låter oss förblindas av ungdomens styrka och iver. Det där kaxiga självförtroendet man han som ung är inte alltid av godo, och särskilt klädsamt är det inte heller.

Vi behöver alla... de unga, de gamla, de visa och de starka... och alla de andra! Det är mångfalden som gör att utvecklingen går framåt... och jag tänker inte stanna i det förgångna, utan jag vill vara med så länge jag kan.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Nåja, vad är väl en bal på slottet...

2011-12-10T17:47:00.000+01:00

I morse var jag helt klart mer förvirrad än vanligt - för vi var halvvägs till Sunne när jag insåg att jag var med i bilen!

Äldsteman jobbar i helgen så maken hjälper mig med lättare uppgifter på gården. Han klarar fint sånt som att se på när kalvarna äter kraftfoder, och passa på att minstingen inte blir utan, och att vara sällskap när vi andra jobbar. Lyfta, bära och släpa ting får han inte göra än.

Jag vet inte varför jag var lite extra uppåt i dag, men det kanske var för att fåren mådde så gott i sitt nya "hemma". Vad vet jag... eller så var det för att det gick så bra att gå på snön idag. Den var inte det minsta hal.

I vilket fall som helst så rullade allt på i ett behagligt tempo och Äldsteman dök upp lagom tills morgonpasset var slut. Jag var helt fokuserad på tanken att han kunde äta och vila medan vi tog bilen och ordnade med diverse förnödenheter som behövde införskaffas. Tanken var mycket god...

Maken verkade inte reagera... förrän vi var halvvägs till Granngården...

Jag brukar nämligen sällan vara med på dessa turer. Någon gång i månaden eller så kan jag följa med på butiken, men då ä det oftast i samband med ett läkarbesök. Till stora staden Karlstad åker jag typ en gång i kvartalet normalt sett.

Det där med att gå i butiker och att trängas med folk i köer är inte min grej. Jag lägger hellre min energi på djuren.

Så det där med Nobelfest och dans i Gyllene salen är inget jag saknar.

Jag var förresten i min ungdom bjuden på dans på ett slott i Skåne och hade en liten flört med en mycket charmig baron... men jag lämnade det hela för en enkel bonde från Norrland, vilket jag aldrig ångrat.

Nej, storslagna fester, middagar och danser är inget för mig längre... men att få träffa intressanta människor och att på tu man hand få inspireras av dem... det är något jag gärna gör - dock inte på dagar som denna då jag knappt vet vad jag gör!

Nu behöver man inte åka långväga och träffa Nobelpristagare för att få uppleva något unikt. Det finns många som skulle bli otroligt glad om man kikade in till dem! Och delad glädje är ju dubbel, sägs det.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Svenska folkets julbord

2011-12-09T11:58:00.000+01:00

Sedan vi flyttade hem till Sverige har vi inte blivit bjudna på julbord genom makens jobb.

Julborden i Norge var av de häftigare slagen, måste jag säga. Ofta ingick även övernattning på något mysigt hotell ute i ödemarken. Vi avstod dock från den delen, då vi inte dricker alkohol och det kändes skönt att lämna festen medan stämningen fortfarande var på topp.

Julborden med musikerklubben, som maken och jag var medlem i, var enklare men väldigt mysiga och definitivt stillsammare än ovan nämnda. Vi fick allt man kan önska för en billig penning och underhållningen bidrog vi alla med efter maten.

Utöver jobb och musik hade maken och jag ett countryprogram under en period på närradion. Vi var även med under sommarsändningarna samt hoppade in som värdar för en mycket populär frågesport. Strax innan jul blev alla som hade med radion att göra bjudna på flott middag... och då talar vi om flott middag alternativt julbord!

Jag kan fortfarande sakna både sällskapet och maten.

Skivbolaget jag var knuten till hade sina bjudningar i början av året, tack och lov! Det blev mat så det räckte i alla fall i december.

Så kom vi hem till Sverige och med det upphörde bjudningarna. Nu klagar vi inte, då vi gjort så mycket julmat själv de senaste åren - och hemlagat är ändå hemlagat... och numera sprider vi ut julbordet över hela december.

I år bjöd dock Äldsteman maken och mig på IKEAs julbord, som tack för hjälpen med gården. Det är långt ifrån lika lyxigt som det Äldsteman får genom sitt jobb, men det var godare än jag väntat mig. Helt klart värt 99 kronor per person (IKEA Family).

Svenska folket har fått ett julbord som de allra flesta har råd att kosta på sig!

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Kul jul

2011-12-08T13:58:00.000+01:00

Har svårt att motstå maken i vanliga fall, men när han är på det här humöret...

Värdena fortsätter att sakta men säkert att falla mot det normala. Det märks både på orken och humöret hos maken.

Än så länge är han sjukskriven och får ta det mycket lugnt, men snart... tills dess struttar han runt här hemma och hjälper till med småting efter bästa förmåga.

Älsteman och jag har ordnat för fåren idag. Det känns bra, för det fungerar inte så bra att ha dem tillsammans med oxarna längre. Fåren behöver inte så mycket kraftfoder som de snappar åt sig då de går tillsammans.

Nu ska vi bara ändra om inne hos oxarna, sedan är det bara det dagliga stället med djuren förutom det där lilla extra till jul. Känns bra!

Julförberedelserna går alltså enligt planen, än så länge.

En sak som är lätt att glömma bort i julstöket är att ha kul! I vanliga fall brukar vi inte behöva någon påminnelse, men visst har det varit tufft ibland under de senaste månaderna.

När maken kommer in och visar upp sitt tomteskägg, i form av rakskum, så vet jag att det är väl med oss! Småbarn eller inte i huset, buset lever kvar.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Det är så lite som ska till

2011-12-07T11:54:00.000+01:00

Äldsteman har sökt reda på julbocken som vi köpt på rea för något år sedan.

De två veckornas semester som Äldsteman fick hjälpte inte mycket. När man är så sliten som han var behövs det mer än så för att kroppen ska kunna vila ut och ladda om.

Jag ser på honom att han inte orkar med, så jag har sänkt kraven på honom ordentligt. Till veckan ska han på uppföljning på företagshälsovården tillsammans med arbetsgivaren, och så ska de utreda rygg, axlar och hjärta närmare...

Det verkar nämligen som om jag varit lite väl generös med mina arvsanlag... resultatet av cykeltestet visar att något inte är som det ska.

Jag får sådana minnesbilder...

När jag var i Äldstemans ålder jobbade jag lika mycket och pressade kroppen på samma sätt. Jag var stark, uthållig och uppoffrande. Jag böjde mig dubbel för att orka med och lät varken sjukdom eller skador stoppa mig.

På den tiden fanns ingen nåd då det gällde misstag eller vekhet... jag skulle hålla mjölkproduktionen uppe på foder som inte fanns, och om jag inte lyckades skulle jag förlora allt jag jobbat oavlönad för under tio år...

Jag tänker inte frossa i misären... jag har bearbetat de som hänt och gått vidare - och jag tänker inte föra dåliga traditioner vidare till nästa generation! Jag vet ju in på skinnet hur Äldsteman mår och hur svårt det är att prestera något alls då man är så sliten.

Jag kommer bara hålla hans dröm levande tills han orkar ta tag i den igen...

Det är mitt budskap i dagen lucka i min kalender, att inte lägga sten på bördan för dem du älskar - utan att hålla deras drömmar vid liv de där dagarna i som är så tunga att man inte mäktar med det själv,

Det handlar inte om konstant konstgjord andning, utan om en tillfällig insats då det verkligen behövs och då priset skulle vara för högt att släppa taget.

Det är så lite som ska till om man sträcker ut en hand i rätt tid, istället för att bli irriterad och grinig.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Granna granar och bubblande lust

2011-12-06T15:53:00.000+01:00

Att Yngsteman har en fixering vid granar råder det ingen tvivel om, men jag tror inte han firar Tjugondag Knut...

Nu är det hans bil och därmed har jag mycket lite att säga till om, så jag väljer att glädja mig över att han kommer hem så jag kunde komma till läkaren idag.

De håller på med en uppföljning av mina polyper i mage och tarm, samtidigt som de undersöker varför jag tappar järn mellan blödningarna.

Maken passade på att ta en massa prover då vi ändå var på sjukhuset. Pulsen har varit något bättre efter att han dragit ned på medicinen ytterligare något och till veckan ska han få en mätare som han ska ha under några dygn.

Äldsteman var till företagshälsovården igår, och han ska på uppföljning också... Nej, det är inte slut på trubbel, men nu får vi rätt hjälp vilket känns otroligt skönt!

Vad det gäller julförberedelserna så går det framåt här på gården. Nu är lagen kokt till skinkan och det ligger ett gäng grisfötter i kylen som väntar på att hamna i grytan.

Pyssellusten bubblar över just nu... jag vet inte om det har med julen att göra, men det kliar i fingrarna och jag vet inte om jag ska sätta mig vid symaskinen, stickmaskinen eller stanna vid bakbordet... eller börja med julhälsningarna till YouTube.

Det är lätt att ryckas med i julstressen, även om man inte har det för avsikt då man frossar i allt kul som omger julen, så bakom dagen lucka döljer sig några visa ord: Glöm inte bort att vila!

Spenderar vi all ork på förberedelserna så orkar vi inte njuta av julen när den väl är här!

Kramar från mig <3<3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

En önskan

2011-12-05T08:57:00.000+01:00

Andra veckan i december kommer att bli kallare än den första, men om det kommer snö... det återstår att se.

Jag har lånat två ljudböcker på Elib som jag lyssnar på undertiden som jag förbereder julen. Kanske inte just dem man tänker sig så här i advent, men varför inte...

Den ena, av Mikael Widerdal, heter "Smärtlindring genom vila, avspänning, aktivitet och träning" valde jag av praktiska skäl, efter som jag lever med kronisk smärta.

Den andra boken valde jag av ren nyfikenhet, då den låg på listan över nya ljudböcker och både författaren och ämnet intresserar mig.

Inte för att jag lever i en destruktiv relation, utan för att jag känner många män med liknande symptom. Några av dem är sådana som jag valt att undvika för att skydda mitt innersta...

Boken heter "Varför hatar män kvinnor som älskar dem?" och författaren är den inte helt okända Eva Rusz.

Jag skulle önska att alla kvinnor som lever i någon form av destruktiv relation till en man, som de står i beroendesituation till, skulle lyssna på eller läsa denna bok. Den klargör så mycket och skalar bort så mycket smärta.

Jag har insett att jag inte kan rädda alla och att vissa människor inte lever i samma verklighet som oss andra. Därför kan jag lyssna på boken utan att det rivs upp sår i själen.

Nu frossar jag inte bara i smärta, snarare tvärt om. Jag har plockat fram ännu fler julböcker, varav en handlar om trolldeg...

Här ska skapas julstämning!

Kramar <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Den perfekta gåvan

2011-12-04T08:14:00.001+01:00

Här har vi laddat inför andra advent med recept, noter och godis i julen tecken.

Efter de senaste dagarnas inlägg framstår jag måhända som en hårdhjärtad människa som kallsinnigt skulle avvisa de vise männen - till trots för deras långa resväg och dyrbara gåvor.

Vill någon tolka det så, vad kan jag göra åt det?

Min frid kommer av att jag känner att jag varken behöver imponera eller bevisa något... eller allra minst förklara mig för folk. Jag vet varför jag tar de beslut jag gör och det räcker för mig.

Dessutom har jag spontant lättare för att ge än att ta emot, vilket gör att jag aldrig skulle låtit lille Tim gå utan mat till jul. Det vore helt hjärtlöst!

Att det finns hjärtan i detta hem är väldigt påtagligt. Här har vi inte bara nya klaffar, utan allt från flimmer och fladder till låg puls och hjärtklappning.

Maken har perioder med puls ned till 40-45 slag i minuten, vilket är väldigt lågt för att vara honom. Jag lyckades övertala honom att ringa sjukvårdsupplysningen sent igår kväll, trots att han var livrädd för att bli inlagd igen. De sa att han kunde vara hemma så länge han inte mådde illa eller kände obehag.

Jag har sovit lätt inatt... maken ska få ringa avdelningen idag, för säkerhets skull.

Själv har jag ett snäv av dåligt samvete för att jag sände honom till biblioteket igår. Jag hade reserverat sex böcker och maken skulle ändå hämta ut ett recept på Apoteket, som ligger på andra sidan gatan.

Nu fanns det ingen parkering på nära håll, och med det tempot han har när han är ute och går... ja, ja... han har förhoppningsvis lärt sig att ta det mycket lugnare nu.

Böckerna var som tur var inga stora tunga lexikon utan lätta, inspirerande verk för att bidra till en god stämning inför julen.

Jag vet att jag tjatar om detta med bibliotek, men visst är de underbara!

Här får man både i påse och säck. Vissa böcker vill man hålla i, och då passar det bra att låna dem rent fysiskt. Andra räcker det att man lyssnar på eller läser elektroniskt och då har man dem bara några tangentryck bort, bland e-böckerna.

Har du aldrig lånat en e-bok så uppmuntrat jag dig att göra det nu! Så här ser min startsida ut. Länk till din finns på hemsidan för ditt bibliotek.

Så här i jultider menar jag att vetskapen om hur man får tillgång till kunskap är den perfekta gåvan. Allt som behövs är ett lånekort... en liten oansenlig plastbricka... som är lika magisk som ett trollspö!

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Den gode, den onde, den fule

2011-12-03T07:39:00.000+01:00

Jag börjar känna eftersmaken av dålig frukt, vilket inte är ovanligt så här då julen närmar sig.

Nu börjar vi äntligen få hämta andan efter allt som hänt i höst och vägen vi går på tycks slätare och mindre stenig.

Visst, jag går äntligen på utredning och regelbunden uppföljning - vilket jag skulle gjort för länge sedan! Men efter att jag blev sjuk 2004 så har det mer hört till vardagen än till ovanligheterna att jag ska till farbror doktorn, så det räknar jag inte.

Nej, det var det där med lugnet...

Julen, ja... den väcker minnen och skapar behov som vi vanligtvis stoppar långt ner i bakfickan. Ärligt talat så finns det nog en grund att vi lagt dem just där. Så varför börja röra i dem till advent?

Det måste ha med det där årliga julbadet att göra... för vem vill ta på sig skitiga kläder efteråt, om man inte måste? Så vad skulle passa bättre än att tvätta paltorna samtidigt. Och då må man ju tömma fickorna.

Jag hade troligen inte reagerat om det bara varit en som hört av sig. Men på en vecka har det varit rena "julsaga möter spaghetti-western" hos oss, där tre personer ur det förgångna har plötsligt tagit kontakt...

Inte en, utan tre... personer som på intet sätt har med varandra att göra och har helt olika relationer till oss. För några år sedan skulle detta ha dragit igång en våldsam känslostorm här hemma som inte lagt sig förrän tidigast till midsommar!

Men inte nu... här är det lika vindstilla som som på en morgon om våren då fjärilarnas barn precis börjat lära sig flyga...

Nej, det är inte människor som är dålig frukt, utan relationer som går snett av en eller annan grund och som ger en bitter eftersmak. Vissa är värd att kämpa för och andra har man gott av att låta bero...

Ibland är jag den som borde ha vett att hålla sig undan... så är det bara! Att verkligen älska någon gör att du respekterar henne...

I min värld så blir allt lättare om man älskar alla. Inte för det dumma de gör, eller ens för det goda - utan för att de en gång föddes som ett oskyldigt barn och därmed har rätt till ovillkorliga kärlek. Det betyder inte att jag behöver bjuda in dem i mitt hem eller till mitt julbord.

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Inre frid

2011-12-02T11:33:00.000+01:00

Maken bullade upp med hembakade lussekatter och varm choklad på sängen till frukost.

Och varför inte? Det är ju adventstider, och då ska man väl skämma bort sig lite extra. Speciellt om man går sjukskriven efter en så stor operation och påföljande sjukdom som han gått igenom.

I vår familj är det bara jag som tycker om russin. Det gör att jag ofta får baka utan, om jag inte tar till mitt lilla knep att hacka dem fint och gömma dem i degen, korvkakan eller vad det nu kan vara. Fungerar dock inte så bra i saffransbular, då! För lätt att upptäcka...

Något annat som är svårt att dölja är verklig vänskap och sann omtanke. Under den senaste tiden har jag blivit väldigt medveten om var de människor finns som besitter dessa gåvor, och jag är evigt tacksam för det stöd vi fått från dem.

Jag hade tänkt fylla årets kalender med hyllningar till människor som gjort något gott för mig och min familj, men snubblade tack och lov på målsnöret!

Igår ringde nämligen en person som vi inte haft någon kontakt med på ett och ett halvt år, och även om denne var en av dem som jag tänkt skriva några vänliga rader om så var det inte tänkt som en invit till att återuppta relationen.

Nu slipper jag grubbla på om det var jag som öppnade dörren... men nog om det nu!

I jultider försöker i alla fall jag att vara extra trevlig med omvärlden och att ha en gnutta mer tålamod än vanligt. Kanske säga det där som jag vet att den andre behöver höra och som man sällan säger.

Det var inte vad jag gjorde med maken i morse... hans värden har nämligen blivit bättre (jippi!), om än inte bra, vilket gör att han är piggare... och när han blir piggare så får jag passa på honom värre än om han var en ettåring vid ett vattenbryn!

Han gör mig fullkomligt galen ibland! Jag förstår att han vill tillbaka, men han får inte anstränga sig något innan läkaren gett klartecken - och det sker tidigast om två veckor!

Gubben vet att jag har rätt, men tänker ofta inte till innan han gör något... eller så gömmer han bort att det finns många sätt att hantera en situation på. Man behöver inte lasta en IKEA-kasse full med ved, utan man kan ta några vedträn åt gången om man känner sig manad... bara för att ta ett exempel.

Nu är det inte tänkt att jag ska använda dagens inlägg till att gnälla på maken, utan jag nämnde detta mer som ett exempel på hur dumt det blev från bägge håll... det är inte så här jag vill ha det i jul!

Så... vad döljer sig då bakom denna lucka, då? Jo, en önskan om att vi ska respektera andras inre frid över vårt behov att hävda oss själva.

Gå med varsamma steg på min mark och gläd dig över att min själ sjunger och mitt ansikte stålar!

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Godmorgon december

2011-12-01T08:12:00.000+01:00

Så är vi inne i julmånaden på riktigt, med allt vad det innebär.

Själv känner jag ingen stress. Inte i år heller... jul blir det vilket vi vill eller inte, även om vi inte tänker fira den. Den kommer och passerar, långt ifrån obemärkt.

För oss handlar julen mer om vad vi kan göra för att få det så mysigt som möjligt, och inte om vad vi ska köpa. Maken har gått sjukskriven i nästan ett och ett halvt år med allt för liten ersättning.

När vi förbereder julen så gör vi det för alla varelser på gården. Alla ska ha det så bra som möjligt! Klart att det kräver lite fantasi att göra jul åt en spindel, men allt handlar om att fylla den enskildes behov så gott vi kan - vilket alltid är vårt mål - men till jul blir det liksom det toppat med extra allt.

Blir det några köpta klappar alls under granen i år så blir det en gåva till unicef. Jag skulle gärna ge mer om jag kunde, men där finns alternativ för sådana som har mer vilja än pengar. Det känns bra!

Vi kommer heller inte att vara en av dem som bidrar särskilt mycket till handelns vinster i december. Mycket av det vi behöver finns redan i boxar och källare. Det som fattas ryms inom samma månadsbudget som vanligt, om man använder den med en gnutta kreativitet.

Jag räknar med att inget väsentligt kommer att fattas oss när vi öppnar den sista luckan i kalendern och att vi till och med lyckats dela med oss till dem som har större behov än oss.

Idag ska jag gå lös på alkoven innanför köket. Maken ska ta nya prover och nu håller vi tummarna för att de har börjat att bli bättre. För är det något som kan nagga julfriden i kanten (speciellt för honom) är om han måste läggas in igen - även om hans hälsa naturligtvis är det viktigaste!

Jag väljer dock att hålla hoppets ljus brinnande och hälsar december en riktigt god morgon!

Kramar från mig <3<3<3

Fler luckor i kalendern finner du här.
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Efter tre års väntan

2011-11-30T15:08:00.000+01:00

Jag älskar doften av kryddor som bäddar in huset i en härlig förväntan inför julen.

Igår dök papperen upp från sjukhuset som vittnade om att maken är utskriven. Ja, egentligen en vecka innan, trots det som de bestämde då han träffade läkaren senast, men de ändrade sig efter att maken gått hem.

Tänker inte bråka om det, utan bara njuta av att han äntligen är hemma igen på riktigt och inte "Landstingets egendom" längre!

De förhöjda värdena på njurarna får han jobba vidare på en stund till.

På tal om jobb så ser han verkligen fram emot att börja jobba igen! Det är längesedan nu, så jag förstår honom.

Själv svävar jag runt i någon slags sjunde himmel av lycka efter ett av de bättre läkarbesöken i mitt liv. Efter tre års väntan har jag äntligen fått en remiss till kardiologen för uppföljning av mitt hjärta... och det utan kraft och trams!

Jag har också fått hopp om att kunna slippa droppen med järn, efter att vi av en slump upptäckt att det kanske finns andra vägar att hålla järnlagret i balans. Men det är mer på det hypotetiska planet än så länge.

Nog om sjukdom och sjukhus nu, även om det för dagen bara är trevliga nyheter...

Nattens kraftiga vindar har lugnat sig något till hästarnas stora glädje! Jag vågade mig på att baka julvört trots risken för strömavbrott, då jag räknade med att jag kunde grädda dem i vedspisen om så behövdes.

Det doftar helt underbart i köket nu och jag tror faktiskt att jag ska ge mig på att baka några finska pinnar också... jag tycker så mycket om dem, och så har jag funnit ett recept på arraksbollar som jag har lust att testa.

Lite här och lite där så ska nog julen snart vara räddad!

Imorgon tänkte jag börja med årets adventskalender på allvar. Jag har en idé om hur den ska se ut i år, ska bli kul att se om det fungerar.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ge inte upp!

2011-11-29T13:10:00.000+01:00

Fiona har full koll på läget även om det är dimmig och regnet hänger i luften.

Hon bryr sig inte om ifall det är trovärdigt eller inte att det är barmark och tio grader varmt i slutet av november. Å andra sidan så har hon inte varit med om november förut. Bara hon får sin mat så är hon nöjd.

Förlagen däremot, de bryr sig om vad som är trovärdigt och intressant för dem som ska köpa böcker eller musik. Jag tycker i och för sig att de många gånger är väldigt trångsynta och fega, men jag har egentligen inte ifrågasatt deras sätt att döma ut manus... förrän idag...

Nej, jag har inte sänt in något än! Men jag känner många som sliter med refusering och diverse korkade ursäkter. Oftast passar det inte in i förlagets profil, är för tungt- eller för lättsmält...

Men i morse då jag vaknade såg jag en snutt på en actionfilm (Metro) och då slog det mig att man får visst vara hur överdriven som helst bara det handlar om våld, sex eller action!

Att spränga bilar så det står härliga om det (fast det inte fungerar så i verkligheten) eller slåss så skeletten ramlar ur kroppen utan att de går ned för räkning går hur bra som helst... men det är skillnad det!

Idag är det intriger som gäller, utöver det jag nyss nämnde. Intriger och skvaller.

Ingen vill satsa på en bok om en harmonisk familj med vanliga prövningar, som kan vara nog så tuffa att gå igenom. Inte utan att han lånar pengar från kriminella element och hon har ett förhållande med grannens minderårige son.

Är det konstigt att världen blir allt sjukare?

Vi behöver fler normala förebilder, fler vardagshjältar... mer underbart grå vardag i all sin ofullkomlighet...

Till alla er som kämpar med era manus för att förverkliga era drömmar vill jag ge min största respekt! Ge inte upp! Ni har en stor uppgift att fylla och en vacker dag kommer era ord vara dyrbara som guld.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Efterfest

2011-11-28T13:33:00.000+01:00

En härlig lunch på rester från gårdagens middag - det är inte illa på en helt vanlig måndag!

Vi har vänner där hon är vegan vilket gör att jag får tänka till lite extra när vi bjuder till bords. Så här till första advent kände jag att det var läge för något extra...

Sedan vi har fullt av nässlor i växthusen så gjorde vi en redd tomatsoppa med nässlor till förrätt, serverad med nybakat vörtbröd.

Jag har en underbar kycklingbuljong som jag kunde ha gjort en vanlig nässelsoppa av, men det fungerar inte för en vegan.

Till huvudrätt hade jag tänkt mig falafel, men de jag brukar göra innehåller ägg - och det går ju inte... jag fann dock ett recept som såg bra ut på nätet och det fungerade jättebra! Det var första gången som vi friterade falafel, istället för att steka dem, och det blev väldigt gott.

Rostade grönsaker fungerar naturligtvis bra för en vegan, men Tzatzikin behövde en justering. Jag bytte ut den turkiska yoghurten mot sojayoghurt, vilket krävde lite extra kryddning men fungerade bra.

Efterrätten var något lättare då jag bytte ut mjölken och grädden mot vegetariska produkter i hennes Ris à la Malta. Hallonsåsen på frysta hallon mixade med sockerlag är alltid en succé.

Det blev en härlig kväll i goda vänners lag och inte gjorde det ont att det blev rester kvar åt mig till dagens lunch!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Snuvad på snön

2011-11-27T09:25:00.000+01:00

Regnet utanför sänder fel signaler så här på första advent, men det är ju fortfarande november...

Tidigare i veckan såg det ut som om det skulle komma lite snö. Övergående, men ändå lite vitt och vackert på första advent. Glöm det!

Just nu har vi 9,6 grader ute, vatten strilar stadigt från ovan och avsaknaden av tjäle... ja, du förstår...

Ska man komma i julstämning får man göra det inomhus.

Efter att vi konverterat det tillfälliga förrådet tillbaka till ett normalt rum så har det börjat dyka upp små tecken på att julen närmar sig.

Nu har jag även funnit ut var granen ska stå. För det lutar åt ett äkta träd, i all enkelhet. Finner vi inget som är passande så har jag en reservplan.

Hur det än är så är det varken pynt eller mat som är det viktigaste under julen. Klappar behöver jag inte alls för att komma i stämning... nej, det är känslan av närhet och harmoni jag är ute efter.

När vi bodde "nära" släkten (alltså inte 90 eller 45 mil bort, utan så där en 10-15 mil) var det alltid vi som skulle åka runt till de andra. Vi försökte ett par gånger att bjuda in dem till oss, vilket skulle varit mycket praktiskt på den tiden då vi hade fem-sex barn hemma, men fungerade aldrig.

Det är svårt att bryta gamla traditioner...

Själv skulle jag aldrig komma på tanken att sända ut en barnfamilj efter vägen under en av de trafikfarligaste helgerna på året. Nej, jag vill inte att pojkarna ska ut efter vägen heller! Då ska det vara bra före och på en tid då det är lite trafik, vilket tyvärr inte är någon garanti...

Jag vet inte om det är för att vi haft en (o)vana att jobba under julen som gjort att vi inte längre är så fixerade vid att firandet måste ske på en viss tidpunkt under en viss dag.

Närheten känner vi ju i alla fall och vetskapen om att alla är trygga där de är förstärker julfriden.

Vad jag påstår är alltså att jag kan sitta ensam hemma på julaftonskvällen utan att deppa. Men det är väl alltid lättare att göra en uppoffring om man vet att man egentligen har allt omkring sig.

Något jag däremot inte vill vara utan under julen är att sitta vid pianot. Under advent sitter jag ofta där och friskar upp de gamla julsångerna igen... de senaste åren har det blivit allt för lite spelat, så min plan är att inte låta pianot stå tyst i framtiden!

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

En dragning till det ofullkomliga

2011-11-26T15:15:00.000+01:00

Lagom till det var dags att börja med julstädningen kom Yngsteman hem med möbler...

Han tömde lägenheten på gränsen och eftersom han hade fullt i den nya lägenheten så hamnade allt här hemma.

Nu hade även jag fullt överallt, speciellt där jag ordnat för stickmaskiner med mera. Hur får man in en soffa till då?

Jag har fortfarande inte kommit på var jag ska ställa julgranen... känns som det behövs mer plats... får se om jag får till det. Som tur är har jag ett par veckor på mig, för den kommer inte in före Lucia... jag ska fylla år först!

TV kan jag bara glömma att få in i det här rummet... granen har företräde, och motionsbandet. Det måste jag finna en plats för. Det kommer väl till pass även för maken då han ska jobba sig tillbaka efter operationen.

Njurvärdena har fortsatt att stiga, och fortsätter de så här ett par veckor till så är de uppe i farligt höga värden. Läkarna räknar dock med att de kommer att sjunka, så snart alla mediciner går ur kroppen så länge maken dricker mycket vätska.

Han har en tablett kvar som han strax ska sluta med, och även den kan påverka njurarna. Skulle säkert inte göra det normalt sett, men efter allt de vräkt i maken så må det ju bli för mycket!

Nog om sjukdom nu...

Jag är så glad att jag fått fram pianot igen. Det är hög tid att nöta in julsångerna. Det är bara att stå ut med sprucken resonansbotten och behov av stämning. Det första kan jag inte göra något med och det senare får vänta tills jag vi fått balans på skutan igen.

Det vore säkert mycket bättre att söka reda på ett annat piano på blocket, många ger bort dem till och med, men detta kommer från min morfar och jag är så fäst vid det.

Blommorna har jag drivit upp själv. Jag älskar gröna växter och små underbara blommor. Den stora i hörnet kommer från några skott som jag fick för några år sedan, efter att maken dräpt alla mina blommor i flytten till Norge.

Att vi fortfarande är gift efter det är ett bevis på hur mycket jag verkligen älskar honom!

Gardinerna och den handvirkade mattan fick jag av mamma i somras, då hon var hit.

Sofforna har en egen historia... de har en liknande historia som djuren och pianot... jag har en speciell dragning till det ofullkomliga... jag vet det! Mer om det en annan dag.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ett gott råd

2011-11-25T16:44:00.000+01:00

Det är många med oss som har det jobbigt just nu, så jag tänkte att lite musik kunde pigga upp!

Nu ska inte vi klaga, som troligen är på rätt sida av den här prövningen, men jag är helt säker på att det kommer fler...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Kollisionskurs

2011-11-24T18:51:00.000+01:00

Att möta en timmerbil på felsida vägen efter grusvägen kan skrämma vettet ur de flesta...

Lite så upplevde jag första delen av förra mötet med överläkaren på psyk. Men det mesta tappar udden om man kommer lite närmre.

Om du tittar noga på bilden ovan så ser du att bilen står still och lastar timmer.

Vad som hänt med överläkaren vet jag inte, för det första maken sa när vi blev ensamma var: vad är det för fel på henne?

Det undrade jag också! För trevligare, mer förstående och hänsynsfull människa får man leta efter.

Om det var att jag sa ifrån förra gången, för att jag skapade en trevlig stämning i väntrummet eller för att maken var med vet jag inte. Kanske det var allt det tillsammans, eller så hade hon en ovanligt dålig dag senast eller motsatsen idag.

Hur som helst gick det väldigt bra idag! Jag fick i princip MVG i mitt sätt att hantera de senaste månaderna och fick en frivillig hemläxa, som jag lovade att se på.

Ska tillbaka efter nyår och bestämma om jag vill ha mer hjälp eller inte.

Vad det gäller maken så hade han fått besked för några dagar sedan att han kunde börja göra saker lite försiktigt.

Sjukgymnasten, som ringde idag, fick total hetta då hon hörde det! Maken får inte anstränga sig alls innan kardiologen godkänt det. Hoppsan! Nåja, hushållsarbete är OK, som tur är.

Där ser man! Det går fort att komma på kollisionskurs om man inte ser upp!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Bästa medicinen

2011-11-23T11:07:00.000+01:00

Det är få saker som väcker själen till liv som en god middag i gott sällskap.

Nej, jag har inte brutit ihop och tappat fotfästet! Jag är inte på gränsen att bli inlagd på psyket. Snarare tvärt om!

Om du missat varför maken kontaktade dem så kan jag tala om att det skedde efter att den där utländska AT-läkaren på vårdcentralen menat att jag hade panikångest efter ett par minuters konsultation.

Jag lämnade nämligen rummet efter att hon menat att hon kunde mer om mig utan undersökning än överläkaren på neurologen gjorde efter lång tids utredning. Droppen kom då hon menade att man inte har nervsmärtor om man har min diagnos.

Men panikångest visste hon att det var, alltså! Gubben flippade och ringde psykakuten i ren ilska, eftersom senast det kom på tal så höll jag på dö undertiden läkaren menade att jag led av ångest.

Det var då det tillslut konstaterades att jag hade Prinzmetal's syndrom, och de täta och kraftiga anfallen slutade så snart jag fick en liten tablett...

Maken vill inte ha en repris på det, förståeligt nog.

Så han ordnade en tid i Karlstad, där det ifrågasattes varför jag var där... efter att ha fått förklara läget erbjöds jag en kontaktperson i Torsby som skulle stötta mig undertiden som maken låg på sjukhus och sönerna hade det jobbigt på olika vis.

Det lät ju bra, tyckte jag!

Istället fick jag en överläkare som plattade till mig totalt och upplyste mig om att världen inte alls fungerar som jag tror, och som slängde ur sig en hel del kränkande påståenden samt lade sig i saker som hon inte hade med att göra hos den som följt med som stöd.

Nu kom vi in lite på fel fot, eftersom hon glömt bort mig då hon dubbelbokat tiden och kom tjugo minuter för sent till mötet.

Sedan babblade hon i ett och ställde frågor som jag inte fick tid att besvara. Efter halva tiden såg jag nog ut som om jag var på väg ut, vilket ärligt talat var det jag funderade på. Hon tyckte att jag såg okomfortabel ut, sa hon.

Jag förklarade att jag hade förväntat mig något helt annat, och att jag inte uppskattade hennes sätt att trycka ned mig. Efter det ändrade hon stil, men hennes uppdrag var tydligt: Hon skulle ha in mig i systemet. Och hon ville att jag skulle äta Lyrica hela tiden, för det äääär ju en så uuunderbaaar medicin! (Kommer aldrig att ske!)

Nu var det inte därför jag var där. Jag behövde en vuxen människa att sitta ned och prata med under en tuff period... om sånt som jag inte vill vräka över mina nära och kära... under en tid då min familj var beroende av att jag var stark, även om jag inte var det.

Framförallt ville jag ha stöd i min relation till läkare som behandlar mig som AT-läkaren gjorde, eftersom det verkligen lade sten på bördan i en svår tid. Men hon tog dem i försvar...

Alltså, mina behov var långt ifrån det jag erbjöds!

Nästa gång är maken med, som ställde till att jag hamnade hos henne... det ser jag fram emot. Tror inte att det blir fler möten efter det.

Situationen är en annan idag. Familjen börjar komma sig på benen och jag har funnit flera läkare som jag känner mig trygg med och som ser bortom ytan. De säger bestämt att jag har rätt att få hjälp, oberoende av om jag är inne i systemet eller inte!

Så nu ska jag gå och plocka tvätt ur min egen maskin, vilket jag inte behöver färdtjänst till, och sedan ska jag förbereda för dagens middag.

För det är få saker som lyfter mig så mycket som god mat i gott sällskap!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Systemfel

2011-11-22T13:22:00.000+01:00

År som detta skulle det vara enormt mycket lättare att bo i en lägenhet nära ett sjukhus...

Inga djur, ingen lera, gångavstånd till det mesta och bussförbindelser till resten samt färdigmat i mikron till middag.

Nu mår jag inte alls bra i en sådan miljö. Jag har prövat så många gånger och det har aldrig fungerat. För mig vore det rena ättestupan... kunde lika gärna ge upp direkt och lägga mig ner och dö på stället.

Nu har jag inga planer om det, så jag håller mig kvar här ute i skogen...

Lika väl som jag fortfarande står kvar i min åsikt om att man ska vara frisk nog för att söka jobb om man ska konkurrera med andra som gör det.

Jag har haft en månad på mig att tänka nu... på förslaget överläkaren på psyk gav mig, istället för de där stödsamtalen jag trodde att jag skulle få för att jag hade en ohanterbar situation med allt som hände omkring mig.

Nu vet jag varför jag reagerar så starkt mot att jag, innan jag får hjälp att må så bra jag kan, skulle åka färdtjänst till någon och plocka tvätt ur en maskin under tio timmar i veckan - för att sedan troligen få halvtids sjukpension. Ja, detta var erbjudandet jag fick av henne... förutsatt att jag slutar upp med musiken och artisteriet.

Nu vet jag varför det är fel!

Om vi sänder ut människor i arbetsprövning innan vi hjälpt dem med hälsan så kommer de få en felaktig bedömning av arbetsförmågan. Är det verkligen ingen som tänkt på det?!

Men, som hon sa överläkaren, så fungerar inte systemet som jag tror utan man måste jobba först innan läkarna hjälper en att bli frisk.

Jag undrar vem av oss som lever i en illusion...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Har fått nog

2011-11-21T18:46:00.000+01:00

Efter nära nog två och en halv månad på sjukhus ville de att han skulle ligga inne lite längre.

Övermedicineringen har satt njurarna i riskzonen, så nu ville läkarna ge vätska i dropp tills värdena vänt nedåt igen - vilket skulle innebära heltid på sjukhuset, igen...

Det ville inte maken.

Han föredrar att få in vätska den vanliga vägen, och på så sätt låta ådrorna läka igen efter alla hundratals stick han fått den senaste tiden.

Så, det är permission som gäller mellan provtagningar, läkarträffar och behandlingar.

Skönt att de lyssnar på honom, för nu är hans tålamod slut.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Närproducerat och slutmedicinerat

2011-11-20T20:49:00.000+01:00

Nej, jag odlar inte egna sockerbetor eller eget vete men resten på tallriken har passerat mina händer på väg till tallriken.

Vi har heller ingen lokal sockerproducent vad jag vet, men däremot en lokal kvarn i grannbyn. Där finns det nymalet ekologiskt mjöl av diverse sorter.

Blir det då godare då man har lagt ned sin själ i det man äter? Jo, det vill jag lova! Klart att man känner smaken av ett rent samvete.

Undrar om läkarna på infektionskliniken i Karlstad gör det också... De har gett upp tillslut, efter att värdena ökat ännu mer. Så ikväll fick maken ingen behandling.

På avdelningen i Torsby där maken är inskriven ville de egentligen att han skulle ligga inne över natten och få vätska i dropp, men det ville inte han. Tror det kommer att dröja tills de lyckas med det!

Imorgon väntar tidig morgon på sjukhuset med nya prover, lungröntgen och ultraljud. Sedan ska han till Karlstad på inre ultraljud, för att se på hjärtklaffarna från en bättre vinkel.

Det lär ju bli en hel del uppföljning tills han är tillbaka på benen igen också, förutom att de vill se att värdena blir normala igen.

Nu är det bara att be en bön till ovan, affirmera, hålla tummarna eller vad man nu gör för att fokusera på att det ska gå bra och att bakterien är borta!

För även om de skulle rent teoretiskt kunna lägga in honom och sätta in en fast nål i ett större blodkärl (då det inte längre finns kärl att sticka i och han inte får permission med en slik) så finns det ingen medicin som de kan ge honom mot bakterien just nu...kanske om några år, men hans kropp tål inget mer nu.

Själv har jag två läkarbesök inplanerade under veckan som kommer, så nu ska det väl bli ordning på mig med! Så med lite tur ska nog den här bloggen snart kunna återgå till att handla om det som den var menad till från början.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Allergichock

2011-11-19T10:42:00.000+01:00

Det var ingen idé att ta med annat än mobilkameran på turen till sjukhuset igår...

Fryksdalen var inbäddad i ett vitt töcken. Idag är det garanterat frostfritt och marken som frusit till lite har börjat tina upp igen.

Nåväl, vintern kommer nog tids nog...

Sjukhuset var det... var med då maken träffade läkaren igår och han berättade om planen framåt. Nu har det dock uppstått ett litet problem, då allergin mot penicillinet gett sig till känna.

Efter droppet igår kväll så fick maken en rejäl allergichock, så jag tvivlar på att han kommer att våga ta de sista påsarna.

Nu hörde jag att de på avdelningen trott att maken skulle ha permission hela helgen. Så det hade tydligen talats om att avbryta behandlingen, vilket jag förstår med tanke på hur kroppen reagerat den senaste veckan.

Sex veckors behandling har redan skrivits ned till fyra, vilket är minimum för den här sortens bakterie. Nu ser det ut att sluta på tre och en halv vecka... det är bara hoppas att det räcker. I Norge hann han med fyra i alla fall innan han fick allergichocken och de var tvungna att avsluta behandlingen.

Livet väntar bortom tangenterna... måste vidare...

Ha en fin lördag!

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Han lider - och det är gott!

2011-11-18T18:10:00.000+01:00

Nej då! Ingen snö, bara en massa frost som det regnar på... ingen snö... bara dimma...

Makens behandling rullar vidare. De hoppas på att kunna ge honom droppet med antibiotika och penicillin över helgen. Kroppen är så sliten, så ingen vet om det kommer att gå... värden som borde gå ned stiger, vilket de gör då de inre organen fått nog.

Men bakterien de försöker utrota är så farlig att de måste försöka... några dagar till...

Ingen vet vad som sker då de slutar med medicinen... vi kan bara hoppas.

Det finns ingen bättre, våldsammare mer effektiv behandling mot bakterien. Så är det bara.

Ändå är jag inte orolig. Vill bara komma igenom detta och få se honom i arbete igen... han lider så av att inte kunna jobba. Det är ett positivt tecken. Det har varit många dagar då han bara sovit och varit tyst...

Jag förstår... naturligtvis förstår jag! Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag längtar tills han kommer ut ur sitt skal igen!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Snart är vintern här

2011-11-17T21:39:00.000+01:00

Inatt ska den första snön komma, om man ska tro SMHI's prognos.

Den lär inte ligga kvar så länge, med tanke på att det ska bli plusgrader framöver och bara någon minusgrad emellanåt.

Vi får se hur det ser ut imorgon bitti... Lite spännande är det...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Tur att man slipper välja

2011-11-16T22:36:00.000+01:00

Milo är lite sur över att hans träd blivit ockuperat av en massa vita ploppar...

Å andra sidan var utsikten redan fördärvad efter de första lassen i höstas. Personligen tycker jag att det är skönt att ha foder hemma på gården istället för ute på fälten.

Men, allt detta är obetydligheter... värdelöst vetande och allmänt svammel...

Det min hjärna är upptagen av idag är att en av mina blogg-vänner förlorat sin make efter några månaders kamp emot sjukdom.

Sånt får mig att tänka,speciellt som jag är i slutfasen på en riktigt ruskig historia själv - där det inte funnits några säkra svar! Är egentligen tidigt att ropa hej nu också, men allt pekar på att det kommer att gå bra. Bara det håller i sig efter de slutar med behandlingen...

De har fått ta bort den extra tabletten med antibiotika, då njurarna blivit sämre. Nu är det bara antibiotika/penicillindroppet kvar och det ska han ha några dagar till, helst... om kroppen klarar det.

Det värsta är att alla mediciner har förstört hans mage och jag ser att han har fått tillbaka sin magkatarr. Den ska vi dock få bukt med relativt snart!

Hur som helst! Snart är vi ute på andra sidan av detta och han kan börja rehabiliteringen från operationen. Det är inget kvar av muskler och kondition längre, så vägen tillbaka blir tuff. Tur att han är envis!

Själv har jag inte slutat med att lägga handen på honom flera gånger per natt för att kontrollera andning och temperatur. Det har gått väldigt upp och ner den här tiden och flera gånger har jag blivit tvungen att sända in honom akut mitt i natten. Det sitter i...

Ändå är jag faktiskt inte orolig för att han ska dö längre. Jag tror ärligt talat att han är mer orolig att jag ska gå före honom...

Just sådana tankar har väckts till liv nu när jag läst om Inger och hennes make... sådana tankar som ingen egentligen vill tänka...

Vem vill bli lämnad kvar? Vem vill lämna sin älskade i sorg? Tur att man slipper välja...

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Nej, nej, nej, stopp nu!

2011-11-15T12:48:00.000+01:00

"Kom till mig med dina blommor medan jag lever", är ett gott tips.

Aftonbladet ropar ut idag att "Nu störtdyker förtroendet för äldrevården". Hur är det möjligt?

Jo, det kan bara ske om vi medborgare skulle vara helt omedvetna om hur det fungerar där ute i verkligheten, och att medias fokusering på ämnet plötsligt väckt oss!

Personligen ställer jag samma fråga som igår... vilken relation har vi till våra nära och kära, och har vi ingen del i ansvaret och engagemanget i de våra när de behöver hjälp?

Klart att det är lättare att ta hand om sina barn efter att man varit på jobbet hela dan, för de är ju i alla fall i samma hus...

Idag planerar vi inte för att kunna ta hand om våra gamla, utan vi räknar med att det ordnas på annat sätt...

Det finns undantag... tack ock lov!

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ute ur systemet

2011-11-14T21:18:00.000+01:00

Hästarna på gården är klart olönsamma, så här har vi något gemensamt.

Det verkar som om det är det viktigaste idag... att man ska passa in i systemet genom att vara ekonomiskt försvarbar. Att bidra med sin del av bördan efter bästa förmåga räcker inte längre. Idag räknas allt i pengar.

Förr hade vi många som gick omkring och skötte småsysslor på gårdarna. Det var något naturligt och de var en resurs både för familjen och omgivningen. På andra ställen skötte en gården medan den andre hade ett jobb på sidan om. Det var inget konstigt med det.

Idag har vi systemet... systemet är där för att lite hårddraget se till att jag har råd att betala dig för att du ska göra mitt jobb och tvärt om. För det är helt okej att jag jobbar med dina barn medan du tar hand om mina, trots att det inte längre finns pengar att anställa folk inom barnomsorgen.

Väljer vi att ta hand om våra egna barn och låter jobben på förskolan gå till dem som verkligen vill ha dem, och kanske behöver dem mer, så fungerar inte systemet.

Jag vet att jag masat om detta många gånger, men det dyker upp i media hela tiden. Inte på det sättet som jag framställer det, men det får mig att reagera.

Som idag, när det står om en gammal man som inte får hemtjänst, vilket leder till att hans dotter stressar för att hinna med.

Jag kan inte låta bli att tänka att en bra karl reder sig själv... typ... är han pigg nog att klara sig så vill han säkert inte visa sig behövande. (Nej, jag har inte läst artikeln!) Det känns säkert mycket bättre att ha hjälp från en närstående än främlingar.

Mormor och morfar hade hemhjälp då morfar var sjuk och mormor hade svår reumatism. Ändå var mamma där hela tiden och hjälpte dem, trots att hon jobbade heltid och hade ett litet barn.

Jag frågade mamma om hon skulle låtit bli om hemtjänsten varit exemplarisk och superlyxig. Hon svarade att det troligen inte gjort någon skillnad. Det var ju hennes föräldrar.

Det är något jag tänkt på många gånger... var är de anhöriga? Både till gamla och unga, behövande och sjuka... Varför lämnar vi så ofta över ansvaret på andra när det gäller dem? Och varför låter vi dessa så ofta känna sig som en börda?

Nej tack! Det här systemet vill jag inte in i. Jag är så tacksam att sälla mig till hästarna i hagen, och konstatera att även jag är utanför systemet.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Vi har också firat

2011-11-13T23:18:00.000+01:00

Det blev hembakt tårta idag, dagen till ära, av ägg som var lika vackra som kakan.

Strax kommer maken hem från dagens behandling. Det blev lite sent, då maskinen som sköter droppet trasslade. Dessutom skulle han ta ett prov en timme efter det var klart.

Nu gör jag kväll!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Skulle ha jobbat nu

2011-11-12T18:52:00.000+01:00

Tack vare infektionen har rehabiliteringen efter makens operation inte kommit igång än...

Hade läkarna i det minsta lyssnat på oss när vi sa ifrån så hade han säkert varit längre på väg ändå.

De må vara specialister på infektion i Karlstad, men de glömde att ta bort mediciner efter operationen och de tvingade maken att stanna kvar där nere mot sin vilja, och de använde hot om att han inte skulle få komma till Torsby för att få honom att acceptera mediciner som han inte mådde bra av.

I min värld är det övergrepp.

När han protesterade undrade de om han var självmordsbenägen!

Nåväl... idag är det exakt två månader sedan de bytte ut en klaff och lagade en annan. Infektionen har lagt sig, men den tunga och felaktiga medicineringen har påverkat njurarna och nu jobbar Torsby på spräng för att rädda dem från permanenta skador.

Maken får antibiotika/penicillindropp en gång per dygn förutom tabletten för hjärtat, Trombyl samt en antibiotika tablett. Dessutom får han vätska i dropp för njurarna. Två dropp och tre tabletter - det är stor skillnad det! Han hade halva koppen förut.

Det är fortfarande en dryg vecka kvar av behandlingen för endokarditen, sedan kan han äntligen börja att jobba sig tillbaka till livet igen.

Själv ser jag fram emot att Äldsteman har semester från och med imorgon kväll och att Yngsteman känner sig piggare igen och tänker försöka sig på att jobba igen.

Rent fysiskt räknar jag med att vi har kommit oss ganska bra om ett par veckor... sedan är det bara sviterna kvar att ta tu med efter nära nog två års kaos.

Kramar från mig <3<3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Fel fokus

2011-11-11T12:23:00.000+01:00

Mysdress och fårskinnstofflor passar bra dagar som denna, då jag har möjlighet att vila lite extra.

Nej, det var inte meningen att bilden skulle bli så suddig. Då det blev det slog det mig att den faktiskt kunde illustrera något jag tänkt på så många gånger...

Är det bara jag som upplever att vi blivit extremt kroppsfixerade? Klart att man ska vara smal som en sticka och visa upp sig i minimalt eller sexigt utstyr offentligt för att njuta av sin seger. För vikten är inte längre en privatsak.

Det är inte så att jag dömer dem som visar upp sina nya kroppar på internet, det är upp till var och en... det är förväntningarna att man ska göra det som jag reagerar emot och tanken att man bara är sexig om man är smal... och gärna ung och vacker, då!

I min värld har inte attraktion med perfektion att göra utan med personlighet.

Nej, jag hoppas att dagens unga slutar att stirra sig blind på Hollywoods anorektiska återfallsungdomar och anammar de yngre skådespelarnas syn på kurvig figur.

Elisabet Höglund har skrivit om detta med vikt i Aftonbladet: "Det är viktigare att vara mager än frisk". Läs det gärna.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Som en gammal vägruska

2011-11-10T23:03:00.000+01:00

Svettig och dann efter morgonpasset igår morse, då det egentligen var min tur att vila.

Man får tydligen skylla sig själv om man är snart femtio år och ser ut att vara mycket yngre - åtminstone på en lagom hyfsad dag eller då man bara måste se pigg ut.

Ingen måste väl det? Kanske inte, men för mig sitter ärren kvar i ryggmärgen sedan vi hade lantbruk... då var sjukdom ett tabu. Det fungerade helt enkelt inte att vara mindre än 100%. Men det var då det...

Ibland hjälper det inte vad jag gör. Som när järnlagret tryter för mycket till exempel... Då ser jag minst ut att vara 45! Har fortfarande tre år till godo, vilket stökar till det ibland...

För man kan inte leva med så många fel och kronisk smärta utan att det syns på utsidan. Så är det bara! Lika lite som att man kan få många barn utan att bli sliten. (Har sett många som klarat det!)

Nu ska jag inte klaga, för min semestrande neurolog och min nya doktor ser igenom ytan, medan speciellt kvinnliga läkare och kvinnliga psykologer blir provocerade bara av att se mig. De senare kan jag faktiskt vara utan.

Nåväl... efter att ha gått igenom ett av de tuffaste åren i mitt liv så kan jag konstatera att jag känner mig som en gammal vägruska. Nej, närmare som en sån där orange pinne som markerar dikeskanterna om vintern.

Jag känner mig som om jag stått vid en vältrafikerad skolväg, där barnen ryckt, sparkat och slagit på mig vintern igenom mellan gångerna som jag fått en rejäl smäll av plogbilen.

Känner mig som om jag stått där i alla väder och tålmodigt väntat på våren, utan att brista eller tappa greppet om marken.

Still standing... inte för att jag är så oändligt stark, utan för att jag inte vet hur man ger upp... hur man lägger sig ner... hur man inte orkar... missade nog den kursen...

Och tur är väl det!

Kramar <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Häxa eller omtänksam hustru?

2011-11-09T20:46:00.000+01:00

Det är inte över grötgrytan som jag finner min inspiration över makens hälsa.

Jag är så tacksam över att jag inte är född under häxprocessens århundraden. Det hade inte slutat väl... så många gånger som jag har legat före läkarna vad det gäller utvecklingen kring Gubbens sjukdomar, medicineringar med mera... jag hade blivit bränd för längesedan!

Nu har jag gjort det igen. Jag bad maken ta ett samtal med läkaren igår, då jag känt att det blivit för tufft för makens kropp med tre olika antibiotika samtidigt - varav den ena innehåller en liten procent penicillin, som han är allergisk emot!

De tar prover regelbundet för att balansera behandlingen och se över hur kroppen klarar den, och proverna hade varit bra dittills.

Läkaren lyssnade dock på maken och tog efter genomgång av medicinlistan och samtal med specialist bort en antibiotikaspruta, som maken fått tre gånger om dagen direkt i blodet.

Nya prover togs idag på morgonen, och de visade förhöjda värden i levern!

Så, nu är maken på sjukhuset och får vätska i droppet ikväll, istället för antibiotika/penicillin - som han från och med nu bara kommer att få en gång om dan. Nya prover väntar imorgon.

Låter det som skryt, så ber jag om ursäkt! Det är verkligen inte meningen. Jag är bara så oändligt glad att jag vunnit respekt hos läkarna vad det gäller maken. De har sagt rakt ut att de känner sig trygga när jag är med honom!

Jag har förresten funnit en läkare i Torsby som ser mig... oberoende av att jag har fel kön, för bra värden i stort och är för glad. Gissa om det känns skönt!

För första gången på länge känns framtiden riktigt ljus... för hela familjen... även om jag vet att vi har en bit kvar innan vi är ute ur dimman.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Varken mer eller mindre

2011-11-08T22:36:00.001+01:00

Vissna blommor är mer åtråvärda än den beska eftersmaken av gårdagens högmod.

Det är med framgång som med problem, det känns så överväldigande då man står mitt upp i det! När stormen stillar inser man att man har tappat perspektivet på hur stort eller obetydligt allt är.

Vi glömmer så lätt att vi är samma person idag som igår... i framgång och motgång... även om det plockar fram olika sidor hos oss.

Lika medryckt blir vi av hejaropen som vi blir modlös av att de tystnar - så långt från vårt verkliga jag... det som hungrar efter sann bekräftelse...

Den bekräftelse som kommer av att man vet att man varken är mer eller mindre värd än någon annan...
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Det jag saknade mest

2011-11-07T19:29:00.000+01:00

Förutom friden här hemma i skogen, djuren och sönerna var det jobbigt att inte få hemlagad mat på sjukhuset.

Inte för att jag begärde att de skulle fixa det bara för att jag råkade vara där. Nej då! Jag bara saknade en liten vrå med kokplatta... det är väl det där med mig och spisar... ingen feminist här inte ;-)

Ett av det första jag fick när jag kom hem var pizza gjord i pizzaugnen - den portabla lilla vita.Den här gången fick jag endast bidra med att skala räkorna. Se bara vad de kan! Det var lika gott som de ser ut.

Till Milos stora glädje får jag inte i mig en hel tallriksstor pizza själv. Det med matrester fungerade inte heller på sjukhuset. Jag som hatar att slänga mat...

Vad det gäller diverse krämpor och sjukdomar så kan jag meddela att de ingalunda lämnat oss ifred, det är bara jag som tagit semester från dem i tanken!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Mina barn och andras...

2011-11-06T16:59:00.001+01:00

Jag är så såld på höstens färgskala, på alla dessa varma toner i kontrast till kylan...

I år är det inte så kallt, men det kan jag ta någon gång ibland. Tänk vad fint det skulle varit om det inte hade regnat så mycket. Men man får inte allt på en gång.

Tänkte att jag skulle lägga in en av de sista bilderna som jag tog innan vi vände ryggen åt infektionskliniken och traskade ner mot vattnet.

Löv är alltid vackra, tycker jag, men de som faller på gården här hemma är nog de vackraste jag kan tänka mig. Det är som det där med mina barn...

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Blingbling och djurisk kärlek

2011-11-05T14:49:00.000+01:00

Varken jag eller Telly är speciellt upptagna av glitter och lyx, så det nya tränset är inte det vi skulle valt i första hand.

Men han har fått dela med de andra hästarna sedan hans gick sönder för flera månader sedan. Jag var så ledsen då, för hans träns var av god kvalitet och väldigt "oss". Det vill säga enkelt och funktionellt i slätt engelskt läder.

Nu står vi här med blingbling upp över öronen och funderar på om det är en hint om att vi borde byta stil.

Jag som inte ens har stenar i ringarna... när man är bonde fastnar de bara i något och så blir man irriterad om de lossnar. Jag har säkert nämnt det förr, men jag brukar skämta om att Gubben gift sig med mig för att jag är billig i drift ;-)

Vad det gäller Telly (med rutigt täcke) så är han det maskulinaste man kan tänka sig i hästväg, trots att han är vallack. Kan inte helt se honom med glitter, men han är ju guld för mig så han kanske förlåter mig.

Åååå, jag skulle kunna ge honom allt och lite till! Fårskinn under sadeln och värsta täcket, om jag hade råd... men blingbling... det är att gå över ån efter vatten - allt han vill ha är min omtanke, uppmärksamhet och kärlek... vi är lika lekfulla och levnadsglada...

För den som inte vet det så är alltså Telly vår gamling med sina drygt 22 år. Han är kungen i hagen, självsäker och trygg. Han är en på millionen... och jag är lycklig som får vara hans människa! Det är mer värt än allt glitter i världen.

Kramar <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Lämnat stan

2011-11-04T22:02:00.000+01:00

Jag har lämnat några tuffa dygn bakom mig tillsammans med smutstvätten från rummet på infektionskliniken.

Det blev lite vila också, men tyvärr allt för mycket missuppfattningar och behov av skinnet på näsan. Det blir för jobbigt då man inte mår bra själv, men vad gör man inte för den goda sakens skull?

Efter att ha läst journalen insåg jag att maken blivit vilseledd... den anger endokardit som diagnos, men läser man vidare ser man att de inte kunnat helt säkerställa att han har det - utan att de valt att behandla honom som om han har det för säkerhets skull!

Däremot har han (en allt mindre mängd av) bakterien i blodet, och den måste ju bort!

Hur som helst är vården av maken överflyttad till Torsby igen, och de förstår inte varför han inte fick komma hit tidigare. Den sista veckan i stan var helt onödig.

Nu får vi sova i egen säng och har familjen och djuren omkring oss igen. Sedan att Gubben i tillägg har ett rum på sjukhuset där han kommer och går känns inte betungande för stunden.

Jag kommer inte sakna stan, Centralsjukhuset eller läkare som ständigt skyddar sitt eget skinn.

Imorgon har jag planer att berätta om lite nyanskaffat blingbling... jag som inte ens tycker om smycken och juveler...

Slutar dagens inlägg med att konstatera att min första tanke då jag läste (den djupt tragiska) rubriken "Vådaskott i sängen" i en tidning igår inte handlade om mord - utan snarare om dagen då Äldsteman blev till ;-)

Nej, nu ska jag ge mig... jag försöker att vara en snäll flicka, faktiskt, men ibland...

Lev väl!

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Propp satte stopp

2011-11-03T09:37:00.000+01:00

Sedan Gubben och jag hamnade på gemensamt rum igår eftermiddag så har jag också fått sova och vila.

Gubben var klart feberfri idag på morgonen och han ser mycket piggare ut. Han har sovit lugnt hela natten. Det gör sitt för tillfrisknandet.

Klart att snart 25 år tillsammans gör något med en människa, som sedan stängs in på ett sjukrum med minimal kontakt med den man älskar... eller ens med familjen...

Efter att febern och trycket samt värken i bröstet släppt på mig känner jag mig som mitt vanliga skraltiga jag igen, och jag tror att min reaktion förra veckan var ett uttryck på energibrist på grund av proppen i lungan.

Tänk att det kan vara så skönt att bara vara lika sjuk som vanligt ;-) haha

Jag har mycket vila att ta igen, men jag får minst ett dygn till här. Fortsätter utvecklingen så här kommer Gubben närmare hemmet också... det vore skönt! Då kan han vara hemma mer, även om han kommer att vara mycket på sjukhuset också!

Hur det än blir så kommer helgen bli rätt lugn, då Äldsteman är ledig i helgen och vi har extra hjälp på gården. Så fram emot måndagen så kan jag åtminstone vara utvilad, om än inte frisk.

Jag saknar min säng... hur folk orkar ligga länge på sjukhus begriper jag inte! Milo saknar nog mig också! Alla kan vara borta utom jag.

Idag ska vi ha en lugn dag igen. Kan hända att min trummis kommer förbi, annars är det inte mycket på programmet mer än behandling av maken. Min allergi håller på att klinga av så jag klarar mig utan extra medicin nu.

Fattar inte att det kan hända så mycket på så kort tid! Må vi vara färdig med sjukdomar på långt om länge nu...

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Antagligen är det positivt

2011-11-02T18:43:00.000+01:00

Resmålet var väl inte det jag tänkt om jag skulle komma mig bort ett par dagar.

Första dygnet blev mer än lovligt stökigt efter ett antal missförstånd, men nu får även jag vila. Maken är superavslappnad och somnar stup i kvarten.

Han behöver koppla av om han ska kunna bli frisk... Se så lätt det är att komma in på detta med hälsa när man står mitt uppe i allt ;-)

Efter att jag slutat skriva uppdateringar på bloggen om sjukdom har det börjat rasa in mail och samtal från oroliga... så här kommer ett litet undantag, eftersom jag inte fått klar en egen sida för det.

Jag har haft ett par veckor som varit lite väl tuffa den senaste tiden. På akuten misstänktes först inflammation på en klaff, efter som många symptom tydde på det. (Ja, det är det Gubben fått igen!)

Även hjärtmuskel- alternativt hjärtsäcksinflammation var på tal, men då jag hade ett förhöjt värde på ett av proven så slutade besöket med en blodförtunnande spruta i magen samt skiktröntgen.

Tyvärr har jag reagerat på kontrastvätskan, och ser ut som en kräfta, men efter sprutan har trycket och smärtan i bröstet släppt och så även febern.

Resultatet av röntgen vet jag inte då jag hållit mig undan akuten, eftersom Gubben behöver mig just nu. De blev lite arga på mig då jag inte kom dit och tog bort kanylen, och det gör inte heller att jag längtar dit. Jag tog bort den själv efter ett par timmar.

Nåväl! Nog om mig! Jag mår bättre igen men är otroligt trött efter allt hallå de senaste dygnen. Nu ligger jag i en säng bredvid Gubben och funderar över hur mina hönor har det...

Gubben har somnat igen. Skönt att han kan slappna av, även om jag känner mig lite överflödig då han sover så mycket. Men han har många timmar att ta igen.

Jag får antagligen se det som något positivt! Nu ska vi få honom frisk igen! Det är det enda som betyder något för honom just nu. Undertiden får jag passa på att vila min slitna kropp.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Typ ferie, eller?

2011-11-01T22:39:00.000+01:00

Om inte Mohammed kan komma till berget får berget komma till Mohammed.

Nu ska erkännas att jag inte helt känner mig som ett berg, längre... vet inte om det är kroppen som funnit tillbaka min gamla ämnesomsättning eller om det är något annat som gjort att jag gått ned i vikt. Skönt är det i alla fall!

Nu ska jag vara med Gubben ett par dagar på tu man hand och om det vill sig riktigt bra kommer vi även kunna ta en tur öster ut för att hälsa på en mycket kär vän... vem vet!

Idag blev det en häftig dag, så jag räknar med att morgondagen blir väldigt lugn... ska se om jag kan koppla upp mig på Telias trådlösa då, så jag kan komma runt på era sidor också! Här på avdelningen är det helt hopplöst...

Är så tacksam för att jag fick en gammal... ja, i Yngstemans ögon, alltså!... Android. Genom den kan jag surfa bättre än genom Telias dong, som inte får kontakt med omvärlden alls.

Känns konstigt att sitta mitt i stan och ha sämre uppkoppling än jag har te i bushen.

Tänker på er alla och är så tacksam för era uppmuntrande kommentarer!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Lever vidare

2011-10-31T15:14:00.000+01:00

Jag är rädd för att det inte tar slut på sjukdomar än på ett tag, men jag funderar på att ge dem plats på en egen ev lösenordsskyddad blogg.

Även om det varit ett händelserikt dygn så lämnar jag sjukvården och ohälsa kvar på sjukhuset tillsammans med den röda med den roliga texten.

Vi lever vidare, så ock bloggen efter noggrant övervägande och många tårar (undertiden som jag läst era kommentarer).

Skulle varit till Karlstad idag, men har bokat om tiden för jag behöver vila. Äldsteman är ledig och det gör att jag får avlastning. Inte så dumt! Gäller att inte överbelasta honom, bara.

Skulle gärna surfat runt hos er... kommer så snart jag kan...

Stora kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Dags att sluta

2011-10-29T13:25:00.000+02:00

Jag tar med mig en bit av verkligheten omkring mig ut på bloggen var dag...

Allt går inte att skriva. Så är det bara. Även om jag skulle lösenordsskydda vissa inlägg så känns det ändå för osäkert att lägga ut allt på nätet.

Just nu går hela min familj igenom en tuff period, och då är det svårt att bara skriva positiva och glada ting här. Inte för att jag inte skulle kunna utan för att det skulle ge ett falskt intryck och inte fylla den funktion som jag avsåg med bloggen då jag startade den.

Turerna kring vården har slitit ordentligt på mig, och det märks varje gång jag kommer i kontakt med något som har med läkare, sjukvård och sjukhus att göra.

Bortser jag från de stunderna så är jag samma gamla glada optimist, om än inte så skärpt som förr - speciellt inte under skoven.

Jag älskar att skriva och det har alltid varit så jag kommit mig igenom jobbiga perioder i livet, men när jag inte kan bygga upp den som läser så undrar jag om det är värt att driva en blogg. Då är det bättre att jag skriver dagbok.

När det gäller detta med sjukdomar och operationer och så vidare så skriver jag om det för att en dag kunna visa andra att hur jobbigt det än är så kommer man ut på andra sidan tillslut!

När jag ändå nämner det så: Skulle vården gjort sitt jobb hade Gubben varit nära nog återställd nu. Istället är han sjukskriven mist sex veckor till! Där rök ännu en jul för oss... tur att vi har det gott på många sätt i alla fall!

Nu får vi se hur det går med behandlingen... för igår blossade allergin mot penicillin upp igen, då en liten del av antibiotikakuren mot endokardit innehåller just detta (för dem som inte tål kåvepenin).

Förra gången fick de avbryta hela behandlingen efter fyra veckor, trots att det egentligen krävs sex veckor för att dräpa bakterien. Men då hade han den värsta sorten. Den här gången har han "bara" den näst värsta och det upptäcktes mycket tidigare.

Det är svårt att inte komma in på det när jag ändå berör ämnet ;-)

Nåväl, jag ska inte klaga... för det känns som om någon hällt balsam i tovorna så att de ska bli lättare att reda ut. Jag känner också ett stort stöd från er som läser bloggen. Det skulle jag naturligtvis sakna om jag slutade.

Nu är det ingen ny tanke, den att lägga ner bloggent. Jag har varit där många gånger förut, speciellt efter det att jag berättade för folk att det var jag som drev den. Meningen var egentligen att jag skulle vara ganska anonym. Någon slags fredad zon.

Får tänka på saken... lite till... så får vi se vad som sker...

Nu ska jag vila.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

färre tabletter

2011-10-28T18:43:00.000+02:00

Mängden tabletter som de vräker i maken minskar för var dag som går nu.

Däremot pumpar de i honom enorma mängder antibiotika direkt i blodet, vilket gör att de måste ha ständig koll på njurarna.

Dagen började rätt bra för Gubben, trots allt. Men tänk vad läkarna hinner strula till det på några timmar. Låt mig bara säga att han inte är snäll som en hundvalp längre...

Det goda i kråksången är att han inte längre är rädd för att säga ifrån och att visa vad han känner - även då det handlar om ilska, frustration och så vidare...

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Affirmationsproblem

2011-10-27T14:31:00.000+02:00

Det sägs att dagen blir det man gör den till... men det är inte helt korrekt alla gånger!

Jag har fått allt om bakfoten, har jag fått förstå.

Jag trodde att läkarna var till för att göra oss så friska som möjligt för att vi skulle kunna bli dugliga resurser i samhället...

Nej då! Numera ska man först söka jobb, även om man inte kan jobba - och har man eget företag så får man stoppa undan det, för det är i vägen. Sedan ska det konstateras genom systemet att man behöver hjälp av läkarvården...

Undertiden ska sådana som jag åka färdtjänst till enklare arbeten några timmar i veckan, där man till exempel tar ut tvätt ur en maskin...

Är det konstigt att det inte finns pengar till det som det verkligen behövs pengar till?

Vad det gäller Gubben så har han brutit ihop totalt på sjukhuset efter alla svängar och löften fram och tillbaka... och jag kan inte ta mig dit och trösta honom ens... känns i hjärtat vill jag lova!

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Kort uppdatering

2011-10-26T21:57:00.000+02:00

Äldsteman har ansvar för gården ett par dagar undertiden som jag får sprutor, tar prover och träffar läkare.

Gubben är kvar i Karlstad för att ställa in dosen av antibiotika mot endokarditen. Det blir sex veckor intravenöst... igen... men i hemmet så snart de justerat mängden.

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Elakartad bakterie

2011-10-25T14:35:00.000+02:00

Så är Gubben på väg till sjukhuset i Karlstad igen, för behandling mot början på en hjärtklaffsinflammation.

Det betyder att jag räddat livet på honom en gång, då han fick det första gången och läkaren bara sände hem maken med rekommendationen att äta paracetamol. Och nu har jag räddat den nya aortaklaffen från att bli förstörd direkt!

För det var min envishet att tjata på Gubben och sända honom tillbaka till sjukhuset gång på gång som tillslut gjort att de nu kan rädda både klaffen och maken innan det går för långt.

Vad det gäller den senaste turen förra veckan, då en läkare lät bli att följa upp provtagningen och medicineringen av maken, så har det lämnats in en anmälan av det. Vi har också fått veta att läkaren fått fler anmälningar.

På tal om elakheter...

Nu vet jag varför Elaka hönan var så sur... ja, hon fick namnet Elvira eftersom Elvis är den stolte fadern, men problemet är att det alls inte är en höna... jag skulle också bli purken om någon missade en sådan sak.

Till mitt försvar så trodde jag faktiskt att det var en tupp. Man jag lät mig övertygas, mer eller mindre, av Gubben som var bergsäker på att det var en höna.

Igår skingrade fågeln själv all tvivel genom att börja gala. Så gjorde även Lisa-Marie idag...

Hoppsan!

Nåja, de där Hedemorakorsningarna kan se ut lite hur som helst, vilket faktiskt är lite förvirrande... även för tupparna, som missat dessa två totalt. Det är en stor tröst! Jag menar, om de har svårt att se om det är höns eller inte, så...

Något som förvånade mig ännu mer var dock att en av mina yngsta kycklingar hade lagt ett ägg i morse. Jag trodde att det skulle ta minst en och en halv månad till innan dess. Men klart att det är välkommet!

Så är också beskedet att Gika blir kvar på gården, på ett eller annat sätt. Mer om det senare, men alla dessa goda saker som sker (berättar inte allt här än) gör att jag inser att vi inte är totalt förbannade och kastade bakom en sten i skogen. (Humor, alltså!)

Annars sliter jag lite idag... kan inte ta värkmedicin, för jag måste kunna köra bil... ooont - ja, men nödvändigt... vad gör jag, då Äldsteman måste jobba och Gubben är på sjukhus? Måste bara...

Nej, nu ska jag ta en liten vila!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Goda knölar och ansvarslösa läkare

2011-10-24T15:02:00.000+02:00

Ska det vara knölar så ska de gå att äta, inte vara den sorten man klagar på för att de klantar sig!

Se... nu grymtar jag igen! Jag som brukar vara så positiv... inte utan anledning då!

Sent igår kväll sände jag åter iväg Gubben på akuten, den här gången med galopperande feber. Han märkte inte själv att han var på väg att bli sämre, så det var tur att jag var så observant. Vem vet hur det slutat om jag somnat först!

Den här gången hamnade han å infektion, där han fick eget rum direkt. Läkarna som tog emot honom var riktigt provocerade av hur medicin skött Gubbens lunginflammation och upptäckten av bakterien.

De hörde inte av sig alls, och när han själv ringde och sökte dem förra veckan så visste ingen något...

Just nu är maken i Karlstad på sjukhuset och kollar upp hjärtat, för säkerhetsskull. De ska gå ner genom stupen och kika på hjärtat den vägen med ultraljud.

Han har fått en riktig hästkur med antibiotika direkt i blodet och känner sig redan bättre. Febern håller också på att ge med sig.

Detta bakslag beror inte på att han åkte hem utan på att han fått fel typ av antibiotika. Något som medicin skulle justerat efter att de fann bakterien...

Hur som helst verkar det som om den ena lungan läkt riktigt bra, men den andra är inte frisk än. Hostan sitter i som en tistel i fårullen.

Tänk om de bara hade lyssnat på Gubben när han sa till... innan han blev så sjuk!

Nåväl! Den här gången blir det utredning av vad som hänt och vem som bär ansvaret.

Själv fick jag bara en dryg timmes sömn inatt, så jag tänkte lägga mig och sova en stund nu.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Behövd och uppskattad

2011-10-23T20:41:00.000+02:00

Idag flög det en svanfamilj över Ordbruket, och jag kunde inte låta bli att tänka på besöket i somras.

Om det var dessa små dunbollar som blivit stora så har tre av fyra klarat sig, för det var fem stycken som kvackade sig genom luften ner mot sjön.

Åååå... det är så skönt att förlora sig själv i det naturliga och enkla i livet när världen utanför är så vansinnigt tvistad.

Det har också varit skönt att få ta det lite lugnare under helgen. Idag hade jag kunnat vila mer, men det var så härligt att få ta hand om djuren bara för att jag hade lust och inte för att jag måste.

Jag får så mycket värdefull träning här på gården. Det är balansövningar, vilket faktiskt är det bästa sättet att bättra på en dålig balans. Så har jag styrketräning, vilket gör sig bäst i många lätta uppgifter istället för några få tunga lyft. Men det viktigaste av allt är kontinuiteten...

Jag tror faktiskt inte att jag skulle hålla igång så här om jag hade chansen att dra mig undan i min smärta och trötthet...

Det är ingen som tvingar mig idag. Ingen som behöver göra det. Även om Äldsteman och Gubben delar mina intressen så är jag den som förverkligar en stor del av våra drömmar i vardagen. Speciellt just nu då Äldsteman jobbar så mycket och Gubben är nyopererad...

Trots det så kan jag inte kalla det jag gör för ett regelrätt jobb, eller arbete. Det är snarare just en avancerad form av sjukgymnastik som ingen bonde skulle ha varken vett eller råd att betala för.

Det betyder så mycket för mig att få vara behövd och uppskattad för det jag klarar av att göra. Det är ingen självklarhet, även om det är en mänsklig rättighet.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!