Väl värt besväret

Tunnbrödet vi bakade häromdan blev kortlivat, så nu är maken på jakt...

Det fattas en ingrediens, men sedan butiken på Lysvik nu är öppen så lär det strax vara ordnat.

Jag är lite reglerad efter diverse läkarbesök under veckan som gått och har därmed kommenderats sängläge idag. Sätter jag bara degen och gör ämnena så fixar maken kavling och gräddning.

Vi kör en tredjedels sats, så vi hinner äta upp brödet medan det är färskt. Just när det gäller detta bröd använder jag ett recept jag funnit på nätet och jag gör ämnena hälften så stora, så de passar till pizzastenen. Har man ingen sten går det bra att använda en het ugnsplåt istället.

Man behöver heller inte speciella kavlar, utan man kan använda en vanlig slät samt en gaffel att nagga brödet med.

Ha lite tålamod om du inte får dem runda i början. Det kommer...

Det svåraste är nog att få brödet från bakbordet till ugnen. Vissa rullar det på en pinne, andra använder en flat bred pinne som de bär det på (vilket fungerar knallbra i bagarstugan).

Här hemma har vi gjort en platta som är lika stor som brödet ska vara, som vi bakar ut ämnena på och som vi kastar på brödet med. Fungerar jättebra! Kom ihåg bara att ha lagom mycket mjöl under kakan, annars fastnar den på plattan.

Är man nu sugen på tunnbröd och tycker att detta låter för krångligt så föreslår jag att man delar degen i ännu mindre sats och gräddar dem i stekpanna på spisen istället!

Jag lovar att detta bröd är väl värt besväret.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället. DS!